Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 17 februari - inspirationsord: EGENDOMLIG

Förbjuden kärlek i Jerusalem

Han svävade fram bredvid sin stallkamrat och kunde inte få nog av det sto som skrittade framför honom. Hennes fuxfärgade mjuka päls påminde honom om en avbildning av Pontius Pilatus, som hon aldrig fått bevittna, ty denna unga mö tillhörde inte det kungliga stallet. Det var därför hon var så nervkittlande. Vita överklassto hade han sett nog av. 

Valacken hade iakttagit henne under den långa färden mellan Beirut och Gaza. Hans apelfärgade bringa var något utöver det vanliga. Hon hade hört talas om Gottfrid av Bouillons vackra parhästar, men aldrig fått möjligheten att skåda dem med egna ögon. Inte förrän i detta nu.

Somliga skulle bli besvikna om de fick dras med en beundrare som stympats, men för egen del föredrog hon lugnet framför de brunstiga hingstarna klapprande hovar. Hans närhet var egendomlig och förtrollande. Han förde sig som om han var från en annan tid. Där hon kom ifrån fanns bara burdusa fästmän med manen full av narraktiga troféer.
Etiketter:

Kommentarer

foxy sa…
Va gullig den var, din text! :-)
17 februari 2015 kl. 21:41
Ellinor Wikman sa…
Tack Foxy! :-) Det var jättekul att skriva den! :-)
17 februari 2015 kl. 21:44
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...
6 kommentarer
Läs mer