VÄGEN
Ett steg till. Det värkte i bröstet. Inte av utmattning utan av sorg.
Mitt hem var inte längre min borg.
Järnvägsspåret slingrade sig fram likt en gigantisk orm.
Jag var inte som andra. Jag följde ingen norm.
Ensam var inte stark, men jag var driven att prova mig fram.
Vandrade åter vägen täckt av damm.
Ett steg till. Det värkte i magen. Inte av hunger utan av iver.
Som en skeppsbruten driver.
Kommentarer