I en värld full av människor. Här lever du och jag. Om tiden inte fanns skulle vi då ha mer tid för varandra? Du känner inte mig. Jag känner inte dig. Om vår tidrymd var oändlig hade vi då haft tid att tala? Vem hade du då varit för mig? Vem hade jag då varit för dig?
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer