Klockan på den smidiga handleden, klänningens stärkta tyg och halsbandets fantastiska detaljer skvallrade om rikedom. Många trodde att hon var sparsam på gränsen till snål. Vad ingen visste var att hon, iklädd träningsoverall, besökte stadens hemlösa varje kväll, med famnen full av bröd från bageriet, som en gång ägdes av hennes far.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer