Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 11 - inspirationsord: VILA

Den sista vilan


När dagen är inne, när timman är slagen,
ska det inte spela mig någon roll vilket
andetag som blir mitt sista.

Ty den dagen ska jag se tillbaka på mitt liv
med glädje och tacksamhet.

Det sista andetaget, sista vilan i denna kropp
ska sprida lugn och frid bland mina anhöriga.
Själen lever vidare och en dag föds jag åter 
till ett liv på jorden.

Min själ kommer minnas glädjen och tacksamheten.
Min sista vila i min nya kropp blir lika lugn och fridfull
som i detta liv.


Kommentarer

Jag ska lägga dina förtröstansfyllda fina ord på minnet. Precis sådant jag funderar över och vill känna, att jag levt fullt ut.
Utsökt. En text att bevara och lägga på minnet.
Tack Grå papegoja! <3
https://mobile.facebook.com/?_rdr#!/?soft=bookmarksDenna text finns i min lilla bok.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...