Fortsätt till huvudinnehåll

Som ett nytt liv

Under 3-4 års tid har mitt jobb stressat mig mycket i perioder, vilket har påverkat mig negativt såklart. Det svåraste har varit värken. Rygg, nacke och axlar har gjort sig påminda och under de tyngsta veckorna har huvudvärken kommit på tisdag eller onsdag kväll, när jag försökt slappna av. På torsdagen har värken varit så svårt att den orsakat migrän som gjort att jag sovit mig igenom kvällen. Det är tungt att ha det så i längden. Äta, sova, jobba. Det finns ju så otroligt mycket annat i livet. :-)

Jag vet att jag inte är ensam.

Jag älskar mitt jobb. Älskar att jobba. Jag vill jobba med massor med energi, men jag vill även ha massor med energi hemma.

Det är så underbart att känna att jag kanske hittat en lösning på problemet. Jag har ju bara arbetat några veckor efter semestern, men hoppas verkligen att jag ska kunna fortsätta hantera stressen resten av livet. :-) Hoppfull!

Hoppas att mina erfarenheter kan hjälpa andra som befinner sig i en liknande situation. Jag kommer att skriva om hur jag lyckats hantera stressen i min blogg.

Promenad är en del av "medicinen". Den är så viktig att jag sätter punkt här och fortsätter skriva imorgon.

Ha en skön kväll! :-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...