Fortsätt till huvudinnehåll

Allergi - du är vad du tänker

Visst skulle det vara gott att äta jordnötsringar eller mandeltårta igen. Det hade heller inte varit fel med semla. En semla utan mandelmassa är ingen riktig semla.

Jag hade heller inte tackat nej till jordgubbar med socker och mjölk. En kanelbulle gjord på vetemjöl är alltid gott.

Det hade varit underbart att kunna gå på restaurang och beställa precis vad som helst på menyn, utan att fråga om de kan ta bort lök och vitlök från förrätt och huvudrätt, samt allt med spår av nötter i efterrätten.

Jag hade gärna velat klappa vänner och bekantas katter och hundar.







Visst skulle dessa tankar kunna uppta min tid några minuter varje dag, men vad skulle det tjäna till. Min allergi skulle inte försvinna bara för att jag tyckte synd om mig själv och avundades alla andra som kan äta vad de vill.

Jag tycker att det är underbart att jag vet vad jag mår bra av att äta!

Det finns mycket gott som även jag kan äta och de allra flesta restauranger kan erbjuda mig härliga maträtter, som får mig att må bra.

Innan jag började skriva detta blogginlägg så avnjöt jag precis en chocolate chip cookie av Crazy Bakers from Sweden. Glutenfri, laktosfri, nötfri och väldigt god!

Tänk inte på allt du inte har eller kan äta. Tänk istället på ALLT du har och KAN äta!

Ha en fin kväll! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...