Fortsätt till huvudinnehåll

One last time

Det är väldigt många svenskar som ska börja jobba på måndag. Själv har jag varit igång en vecka. Många känner ångest inför att komma igång med vardagen igen och känner sorg över att ledigheten är slut, men kanske är det lika många som känner lättnad över att vardagen snart är tillbaka. Jag befinner mig någonstans mittemellan. Jag kan sakna semestertiden, men tycker också att det är roligt att vara tillbaka på jobbet.

Det många, som har arbete, inte tänker på är alla de som inte har något arbete att gå till nu när semesterledigheterna är slut. Hur känns det för dem? Har de ens upplevt att de haft semester, när de inte har haft något att ta semester ifrån?

Jag tänker också på alla dem som inte trivs på sitt jobb. Klart att det blir extra tungt att komma tillbaka då.

På Facebook kan jag se att flera tänker "En sista gång", (som Agnes sjunger "One last time", det var låten som spelades i min hjärna när jag vaknade i morse) dvs. på måndag börjar jobbet, nu är det sista helgen och då ska jag njuta, umgås, bada osv.

Det jag försöker tänka nu när min semester är slut är att vi fortfarande har helgerna, där vi kan ha semester och njuta av det vi tycker om att göra!

Njut nu av helgen och försök att inte tänka så mycket på att arbetet bankar på dörren på måndag.
Det kommer bli bra!

Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Allting har en början

Det var på den här bloggen allt började. I januari 2015 startade jag en skrivutmaning. Det var tack vare Skrivpuff. En blogg startade av Ann Ljungberg som bjöd på skrivutmaningar varje dag. Det kunde vara en ord eller en bild att skriva utifrån. Jag bestämde mig för att skriva varje dag så länge jag kände att det var roligt. Det blev 111 texter på 111 dagar och mitt under denna skrivutmaning dog min mormor. Det var en oväntad händelse i livet. Hon skulle fylla 80 år 2015, men ingen visste att hennes hjärta snart inte skulle orka mer. Hon stod mig väldigt nära och jag trodde att jag skulle sluta delta i Skrivpuff, men jag fortsatte för min skull, men också för mormors skull. Min dröm var alltid att min mormor skulle få träffa mitt barn, hennes barnbarnsbarn. Nova föddes 3,5 år efter att mormor lämnat jordelivet. Men hon var med när jag och min man gifte oss och det är jag så otroligt tacksam för. Av de 111 texterna valde jag ut ett tjugotal och skapade en bok till minne av min mormor In...