Jag köpte ett pussel till lillasyster och hennes kille i julklapp. Jag, Evelina och mamma satt och pusslade till 05.00 på juldagens morgon och nu är jag hemma i Säve igen och har jag köpt mig ett eget pussel. :)
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer