Fortsätt till huvudinnehåll

Snart är det jul!

Det är helt otroligt vad tiden går fort!

Redan 4 december imorgon. Det är fredag och på fredagar har vi frukost på jobbet. Gott! Jag ska dessutom gå ut och äta middag med kollegorna på kvällen. Det ska bli kul!

Annars så består helgen av att vara "taxi Säve" (Lenny jobbar helgen) också ska jag försöka få ordning på bilen inför den stundande besiktningen.

Jag blev så förvånad över att jag inte behövde byta en enda lampa i mina tre adventsljusstakar, när jag satte upp dem förra helgen.

Julkorten är snart klara och det känns kul att ha gjort egna i år. Lite mer personligt! Dessutom är jag nöjd med min nya "stil" som jag lagt till med sedan jag var på kurs hos Emilia på pappersakademin .

Jag blandar stora och små bokstäver allt som oftast nu mera (stora R och N). Skriver ju fortfarande dagbok nästan varje dag. Har nog 12 skokartonger med dagböcker från 1989 fram till idag.

Men jag märker också att de stora bokstäverna smyger sig in när jag skriver på tavlan i skolan. De äldre eleverna reagerar inte, men 4:orna tycker att jag är lite konstig.

Jag har också fått nya glasögon. Mina gamla blev snea och kunde inte lagas, så det var linser som gällde ett tag. Några elever i 4:an ogillade att jag hade linser på mig, för de sa att de inte kände igen mig. När jag gjorde premiär i skolan i mina nya glasögon med mörka bågar var det en elev i 4:an som sa att han ville att jag skulle ha de gamla glasögonen istället. Godingar! Visst är det jobbigt när fröken gör förändringar.

Luciahelgen blir det kalas hos mamma! Då ska jag passa på att ta kort. Har blivit dålig på att ta kort, tror det beror på årstiden (min kamera har dålig blixt och det är nästan mörkt hela tiden, dessutom är det mycket finare natur på sommaren). Jag är ändå glad att vi fick en paus i regn och rusk. Frost är också fint.

Sov gott mina vänner!

Kramar Ellinor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff, 3 februari - inspirationsord: STEN

Naturens närhet fick hennes hjärtslag att slå av på takten. Andetagen blev djupare, lugnare. För några sekunder sedan hade hennes puls dunkat likt ett stressat litet djur. Hon kände sig vilsen och rädd. Hon visste inte varför. Det var som om världen var emot henne. Det var en felaktig känsla. I djupet av sitt inre visste hon att det var hon som skapade sitt liv. Ingen annan än hon kunde besegra hennes fiender, ty de fanns inom henne. Hon plockade upp en vit, liten sten från marken och kramade den hårt. Du och jag mot världen, tänkte hon och ett ljus tändes i hennes frusna själ.