Fortsätt till huvudinnehåll

Altanen fick en uppfräschning idag!

Pappa och Lena var här vid nio i morse och vi satte igång att ta bort mindre bra brädor på vårt altanräcke med tillhörande vindskydd. Jag och Lena åkte till Hornbach och köpte ytterligare några brädor och framåt tolvsnåret tog vi en paus och smakade på min hemgjorda potatissallad med grönsallad med vindruvor till. Kall mat i varmt klimat är mums!

Lenny vid den gamla trasiga överliggare. Pappa och Lena arbetar i bakgrunden.

Pappa har monterat ner stupröret för att komma åt fuktig och trasig bräda bakom, som bytas ut mot en hel och fin.

Pappa inspekterar arbetet so far!


Efter lunchen fortsatte vi med reparationen av räcket och vid 13.30 var vi klara och pappa och Lena styrde kosan mot Dalsland igen. Jag och Lenny fortsatte jobba någon timme till. Vi delade upp de gamla, borttagna brädorna, så att de lätt ska kunna slängas.


Nu behövs bara lite sandpapper och färg, så kommer vårt staket och vindskydd må mycket bättre. Så var det som sagt dags för oss att dela upp de trasiga plankorna...



...och skydda de brända axlarna med Lennys piketröja.
Så skönt att ha det gjort! Tack för hjälpen pappa och Lena!

Äntligen var vi klara och jag och grannens son Tomas kunde ta igen oss på altanen.



Snart dags för grillning i Kungsbacka!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...