Författarutbildning

Några få droppar i en öken full av sand En dröm om deras kroppar hjärtan som sätts i brand Vattnet var slut sedan länge Solen ansiktet bränt Runt hans hals fanns ett hänge ett smycke för honom känt I berlocken fanns en bild av kvinnan han önskade möta Plötsligt blev vinden vild ett regn gjorde kläderna blöta Han blickade upp mot skyn tackade Gud för bönesvar Framför honom låg byn där hon en gång var

Palsternackan låg orörlig på skärbrädan. I två delar. På tummen satt plåstret. Han undrade om han skulle våga fortsätta försöka. Med ett påklistrat leende låtsades han att det inte gjorde ont och att han inte var rädd att misslyckas. Hon pressade vitlök som om ingenting hänt. Han hade trott att hon skulle komma till undsättning och plåstra om honom. Han misstog sig.

En mycket liten nyckelpiga. Orange med vita prickar. Söker upp mig när jag behöver den som mest. Viskar i mitt öra det den vet att jag kan bäst. Jag vaknar i från oron och tröttheten mitt i ett kliv. Plötsligt väcks nyfikenheten åter till liv.

Det är väl rimligt att vara glad, när man äntligen är frisk Det är väl rimligt att äta choklad Det är väl rimligt att vara energisk när man äntligen kommit ur sängen Det är väl rimligt att känna sig magisk Det är väl rimligt att vara kär när man äntligen orkar pussas Det är väl rimligt att vara här Njuta av varje minut inte stoppa förrän man är helt slut

Det finns många sätt att säga jag älskar dig på. Titta någon djupt i ögonen. Ge någon en puss på kinden. Ge någon en kram. Men allt det där kan ju också betyda, så mycket annat, så svårt att tolka, så skönt att veta. Så varför inte bara säga: JAG ÄLSKAR DIG!

Fåglarna kvittrade och träden knoppades. Jag andades in doften av grönska. Jag stannade upp, stretchade lite vid en bänk längs strandpromenaden och tänkte: - Lite håll ska inte stoppa mig. Tog en dextrosol från fickan på träningsjackan och joggade vidare. Plötsligt började någon springa efter mig. Jag sprang fortare. Han flåsade mig i nacken. Så obehagligt. Vem var han? Ville han skada mig? - Du tappade dina nycklar, pustade han. Jag stannade, vände mig om och såg in i ett par ärliga blå ögon.

Han sa att jag var visionär Men jag var ju bara kär Han sa att min nyskaparglöd tycktes finnas i överflöd Men jag var ju bara kär Det var han som var visionär