Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten Novell

Skrivpuff 134, juli - inspirationsord: lösa

Sista delen av novellen. Fortsättning på kapitel 7 Hon sa att hon aldrig mer skulle bli kär innan hon somnade. Minou  sov till tolv på lördagen och jag vaknade vid åtta och städade undan vinflaskan direkt. Jag somnade i soffan nykter för första gången på mycket länge. Hon ville inte äta något när hon vaknade, men jag tvingade henne att dricka ett glas med vatten och  Treo . Hon duschade och jag vattnade blommorna. Jag har nog aldrig haft så glada blommor i hela mitt liv. Jag tittade på väggalmanackan och såg att det var en vecka sedan jag tog ett glas vi senast. Det var psykologen som föreslog att jag skulle köpa en almanacka att ha på kylskåpet, där jag ritade in ett vinglas  varje gång jag smakade vin. Senast var förra lördagen. En känsla som liknade stolthet fyllde min kropp. Jag frågade  Minou  om vi inte skulle gå på stan och titta i affärer. Jag trodde aldrig att hon skulle svara ja. Efter veckor på Åhlens klädavdelning förstod j...

Skrivpuff 97, april - inspirationsord: skrivna

Vägen tillbaka (del 3 - sista delen) Läraren kom in i klassrummet. Han var medelålders och fortfarande naturligt blond. Leo hade ofta tänkt att han hoppades att hans hår var lika fräscht när han blev 50+. Läraren i svenska var bra, men för Leo gjorde det ingen skillnad. Han orkade inte gå till skolan ändå. Det hade nog inte spelat någon roll om han hade haft världens bästa lärare. Denise iakttog läraren framme vid tavlan. Han skrev riktigt snyggt. "Grupparbete - dystopier" läste hon och log. De skrivna orden kändes som en bra start på det nya livet. Hon hade bestämt sig för att stanna på en och samma plats, åtminstone tills hon var klar med sina gymnasiestudier. Dystopier var det bästa hon visste. Böcker och filmer som beskriver det vi människor fruktar allra mest i det samhälle vi lever i, så som att solen aldrig mer skulle gå upp, att elektriciteten försvann och aldrig mer kom tillbaka, att robotar eller aliens skulle ta över vår planet och att bara ett fåtal människ...

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...

Skrivpuff 94, april - inspirationsord: bäva

Vägen tillbaka (del 1) Leo längtade inte efter att börja skolan igen efter påskledigheten. Om han hade fått välja skulle han inte gå gymnasiet alls. Han skulle söka jobb och tjäna pengar. Det var dock inte han som bestämde det, utan samhället och hans ensamstående mamma, som inte ville att han skulle bli som hon. Fattig och utan utbildning. Det var måndag morgon och Leo bävade för att gå tillbaka till skolan. Han var egentligen inte trött, men hans kropp ville fly och då blev den väldigt, väldigt trött. På något mirakulöst sätt kom han ändå iväg till skolan och kom till och med i tid till första lektionen. Och plötsligt så stod hon bara där. Denise, hans barndomskamrat från tiden i Biskopsgården, som han inte sett på minst tio år. De var åtta då och lekte i skogen bakom skolan varje kväll. Byggde kojor och lekte att de var ensamma i världen. De enda överlevande.