söndag 1 oktober 2017

Skrivpuff 16, 1 oktober 2017

Utanför fönstret var allt bara mörker, men inne i stugan var det varmt och ljust. Det var höst. Han visste att det var en årstid som hon gillade. Hon tyckte att träden fick så härliga färger. Han tyckte bara att allt såg brunt och trist ut. Kanske kunde han övertala henne resa söder ut i en vecka eller två. Hon sov nu, men snart skulle hon vakna igen. Det visste han. Lilla bebisen i magen fick henne att vakna flera gånger under natten för att tömma blåsan. Var det farligt för bebisen att flyga? Han ville bort från mörkret, bort från allt det bruna. Han önskade att han kunde se alla färger, så som hon dem. Uppskatta även den mörka årstiden. Slippa se det bruna.

fredag 22 september 2017

Skrivpuff 15, 22 september 2017

Önskningarnas tid är inte över
Nu har du fått vad du behöver
Små, små fötter tassar fram
Kastar sig i din famn
Alltid små bus på gång, du ler
Du älskar det du ser
En gåva, en önskan, ett barn

tisdag 1 augusti 2017

Skrivpuff 14, 1 augusti 2017

Hennes hand är så liten och blek bredvid min. Det är som om klockan har stannat, som om det bara är vi som existerade och att det inte spelar någon roll vilken årstid det är eller vilka människor som tänker på oss just nu. Det är bara vi. Bara vi.

måndag 31 juli 2017

Skrivpuff 13, 31 juli 2017

- Jag råder dig att stanna på sjukhuset, sa han där de satt utanför sjukhusentrén på en liten gräsplätt i solen. Han var så orolig för henne och barnet. Det hade hänt så mycket på så kort tid. Två ambulansfärder för mycket.

Det var första gången på flera veckor, som hon vågade gå ut. Hon frågade om hon fick låna hans mobil. Solen glittrade så vackert genom träden och hans mobil tog mycket bättre foton än hennes. Ikväll skulle hon försöka övervinna sina rädslor och gå ut själv. Hon skulle såklart ha med sig mobilen med nummer till avdelningen om något skulle hända. Hon skulle våga.

Den kvällen satt hon lutad mot ett träd och skrev ett brev till sin ofödda dotter. Hon vågade.


lördag 29 juli 2017

Skrivpuff 12, 29 juli 2017

Jag väljer att se det från den ljusa sidan,
alltså har jag alltid ett val.

Jag vet att utan mörker finns inget ljus,
alltså ingen glädje utan sorg.

Var dag har sin börda, ja, om det är så man väljer att se det. Annars kan man välja att se var dag som en gåva. Vad väljer du?



Mina tankar i en dikt:

Var dag är en gåva
Unik i sitt slag vill jag lova

Utan mörker inget ljus
Här är guldkorn inte grus

Ingen glädje utan sorg
I min koja finns en borg
I min fantasi ett slott
Där alka vänner mår så gott

Var dag är en gåva
Unik i sitt slag vill jag lova


fredag 28 juli 2017

Skrivpuff 11, 28 juli 2017

Född med guldsked i sin mun. Höjd till skyarna på vår glob, som om hon burit gloria. Tjänstefolket kunde inte sluta glo, ty hon var vacker som en dag. Ändock bara en vanlig flicka. Tragglade glosor som andra barn. Men i hennes sin klass var hon allena.

tisdag 25 juli 2017

Skrivpuff 10, 25 juli 2017

Jag vill tacka min mun för allt gott jag fått smaka
Jag vill tacka mina öron för allt positivt jag fått höra
Jag vill tacka min näsa för allt underbart jag fått dofta
Jag vill tacka mina ögon för allt vackert jag fått skåda
Jag vill tacka min mun för allt fint jag fått säga
Mina sinnen, ni är enastående, storslagna.