torsdag 2 januari 2020

Min fjälla och jag

Vi bor på fjället, min fjälla och jag.
Vår gård kallas Fjälla.

Om sommaren finns fiskfjäll spritt över gården. Katten är kräsen och äter bara fiskkött. Ben och fjäll lämnar hon åt sitt öde.

Om vintern är fjället täckt av snö och jag och min fjälla kan ta var sin spark ner till postlåda. Hej, vad det går. Om vintern fjällar jag värre än på sommaren när jag bränt mig på solen. Jag blir så torr om vintern, så mina vader ser ut att ömsa skinn.

Vi trivs bra här på fjället, min fjälla och jag.

fredag 27 december 2019

En bal på slottet

Vad vore väl en bal på slottet?
Jag skulle ändå aldrig hålla måttet.
Tuppen skulle gala vid åtta.
Jag, en medelmåtta.
Det är mina inre röster, som säger att jag inte passar in.
Sitter hellre hemma och klappar mina svin. Våga vinn.
I drömmen dansar jag med Mr Right.
För honom jag beredd att ta en fight.
Vad vore väl en bal på slottet?



torsdag 26 december 2019

onsdag 25 december 2019

E-böcker

 
 
 

God fortsättning och Gott Nytt År!

Stort tack till alla som läst min bloggjulkalender.

Här finns mina julkalendrar och min självbiografi

 

https://www.bod.se/bokshop/barnlaengtan-ellinor-wikman-9789177859963

 
 
 
 
 
 

måndag 23 december 2019

Tjugofyra dagar - dag tjugofyra - Elsie

Julafton 2019

Idag för exakt tio år sedan skrev Leif ett brev till Isak, som vi hittade i förrgår, när vi skulle måla lådbilarna på Leift skrivbord. Det är helt otroligt hur tre brev på några få dagar kommit att förändra min relation till min son i en så positiv riktning. När han kom hit för tjugofyra dagar sedan hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat se det här komma.

Vi målade klart lådbilarna igår och imorse när vi ätit smörgås med griljerad skinka med senap, så satte vi på siffrorna. De blev så fina. Vi hämtade två snowracer häromdagen och som tur var visste vi måttet på dem, så bilarna passar perfekt runt dem. Vi behöver inte hjulen och styranordningen med ratt för vi har skapat lådbilssnowracers. Fantastisk uppfinning. Äntligen har jag fått snickra som en kvinna, utan att bry mig om att Leifs skulle sagt att det var mansgöra. Jag är så stolt över mig själv, men främst är jag stolt över Isak, som tog mod till sig och skrev ett brev till mig, om sitt liv de senaste tjugo åren.

Vi är rosiga om kinderna allihopa. Vi har sett Isak och Filip premiäråka våra lådbilssnowracers. Det gick undan ut för backen bakom huset.

Isak, Marika, Nettan, Filip och Liv spelar kort i vardagsrummet. I en korgstol intill dem sitter min gamla pappa med ett par boxningshandskar i handen. En julklapp från Isak. Han är nog inte medveten om att Isak varit borta ifrån oss i tjugo år. För pappa är det som om Isak alltid varit här.

Det är aldrig för sent att ta upp en relation, som vi tror har gått förlorad. 

Det är aldrig för sent.

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund
att inte våga är att förlora sig själv
Søren Kierkegaard





 

Stort tack till alla som följt min bloggjulkalender i år!

Önskar er en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kram

Ellinor Wikman


söndag 22 december 2019

Tjugofyra dagar - dag tjugotre - Isak

I pappas brev låg en Grand Watermelon-sedel från 1890. Jag undrar om pappa visste hur mycket sedeln var värd. När jag googlade, så kunde jag inte tro att det var sant. En likadan sedel har sålts för nästan tre miljoner Euro. Det är en helt sjuk summa pengar. Det viktigaste är dock inte vad sedeln är värd, utan att pappa bemödat sig att skriva ett brev till mig för tio år sedan, bara några månader innan han dog. Det viktigaste är att han skrivit att han önskar mig allt gott. Han önskar mig allt gott. Han älskade mig.

Igår när jag skulle sova, så tänkte jag en massa "om jag inte"-tankar.

"Om jag inte bestämt mig för att resa till Australien hade jag aldrig tagit upp kontakten med mamma."
"Om jag inte gett mamma brevet hade mamma aldrig kommit på idén att vi skulle bygga var sin lådbil."
"Om jag inte gått med på att bygga lådbilar med mamma, så hade vi aldrig hittat brevet från pappa."

Livet är så märkligt och mäktigt.

Jag har pratat med både Filip och Marika i telefon idag. Jag har berättat att vi har ganska många överraskningar till dem att visa på julafton, men har inte sagt vad. 
  •          Lådbilarna
  •      Pappas brev och sedeln
De är väldigt nyfikna. Tänk att det redan gått tjugofyra dagar.

Läs min självbiografi "Barnlängtan" som e-bok
https://www.bod.se/bokshop/barnlaengtan-ellinor-wikman-9789177859963

lördag 21 december 2019

Tjugofyra dagar - dag tjugotvå - Elsie

Jag och Isak ska måla våra lådbilar på Leifs stora skrivbord. Innan vi ska lägga på tidningspapper tar Isak bort skrivbordsunderlägget, som legat där orört i många, många år. Under det ligger ett brev. Isak tar upp brevet och jag ser hur han ryggar tillbaka när han läser på det. Han visar det för mig. Det står "Isak" på kuvertet. Jag vet att vi båda undrar hur länge det legat där.

- Kom, säger jag till Isak och tar hans hand. Vi går till köket och tar oss lite mellanmål. Vi plockar fram bröd, smör och pålägg under tystnad, medan brevet ligger på köksbordet.

När Isak fått i sig lite kaffe och en smörgås, så tar han upp brevet och sprättar upp det med en bordskniv. Han tar upp innehållet med höger tumme och pekfinger. Det första jag ser är en sedel och jag önskar att det inte är gamla sedlar som förlorat sitt värde. Jag hinner också tänka att jag hoppas att Leifs bemödat sig med att skriva några rader till sin son.

Det visar sig att Leif verkligen tänkt till. På bordet ligger en tusendollarssedel. På en lapp har Leif skrivit följande till Isak:

"Min son,

Innan jag träffade din mamma var jag i USA på en resa med några kamrater. Jag lyckades komma över denna sedel och bestämde mig direkt för att jag skulle ge den till min son, trots att jag varken hade fru eller barn.

Idag är det julafton 1999 och jag städade bland papper i nedersta skrivbordslådan och hittade sedeln i en plastficka. Så nu skriver jag det här brevet till dig.

Jag vet att jag inte varit någon bra far för varken dig eller Jeanette. Jag ber om ursäkt för det. Jag tror att jag aldrig fick lära mig hur en förälder ska vara av mina egna föräldrar. Jag ska inte skylla på dem. De är ju sedan länge döda, men jag vill bara att du ska veta att jag kanske varit en besvikelse även utan alkohol i blodet.

Det enda jag kan säga som kan lindra en del av all den smärta jag åsamkat dig är dessa ord:

Isak, jag älskar dig och jag önskar dig allt gott min son

Din pappa
Leif"

Vi läser brevet under tystnad. Både jag och Isak gråter. Vi bestämmer oss för att titta på en film och väntar med att måla lådbilarna till dagen före dopparedagen.

Läs min självbiografi "Barnlängtan" som e-bok
https://www.bod.se/bokshop/barnlaengtan-ellinor-wikman-9789177859963

Min fjälla och jag

Vi bor på fjället, min fjälla och jag. Vår gård kallas Fjälla. Om sommaren finns fiskfjäll spritt över gården. Katten är kräsen och äter ...