Tiden är inne

Det är tid för mig att börja blogga igen. Det var många år sedan jag använde min blogg för "riktiga" blogginlägg. Nu är det dags igen. Vi lever i en värld i kaos och vi ber för alla som på olika sätt drabbats av Corona-viruset. Världens böner ger hopp!

Jag är en 42-årig tjej, som lever ett liv med min man och vår dotter. Jag skriver många, många ord varje dag. Ibland bara med papper och penna, ibland även på datorn, som nu. Det är mitt viktigaste verktyg för att utvecklas.

Idag känner jag att stort behov av att skriva om vår inre kritiker. Jag tror alla känner av en inre kritiker då och då. En del av oss hör den inre kritikern allt för ofta. En del av oss hör vår inre kritiker någon gång ibland.

Vad är en inre kritiker? Min inre kritiker kom på besök idag när jag körde bil. Ofta brukar jag bara kritisera mig själv för en sak i taget, men idag var det verkligen massiv kritik som ekade i mitt inre. Jag blev inte ledsen eller arg. Jag tyckte det var intressant. Jag såg min inre kritiker i ett utifrånperspektiv.

Vad sa min inre kritiker idag? Min inre kritiker handlar ofta om att jag jämför mig med andra, inte en specifik medmänniska, utan "alla de som". Idag var det bland annat alla de som jag såg var ute och cyklade. Jag hejade på dem i mitt inre och bannade mig själv för att jag inte cyklade utan körde bil. Jag såg en människa arbeta i sin trädgård och jag bannade återigen mig själv för att jag satt i min bil och inte var hemma och arbetade i min trädgård. Om jag kunde cykla oftare och arbeta i min trädgård oftare, så skulle jag ju få en smalare kropp och en vackrare trädgård. Varför satt jag då här i bilen?

Eftersom jag såg den inre kritiska rösten i ett utifrånperspektiv, så gick den inte in på djupet. Jag var nästa lite road av hur jag rackade ner på mig själv. Någonstans fanns också en sorg över att vi är så många som behandlar oss själva så här. Inte är nöjda med oss, med våra ansträngningar, med vårt liv.

Jag uträttade ett ärende och kände tacksamhet över att jag hade en bil som kunde ta mig från punkt A till punkt B. Jag kände också tacksamhet för att jag kunde betala det jag behövde. När jag kom tillbaka till bilen så värmde solen mitt ansikte och jag smakade på chokladen som jag köpt. Tillbaka bakom ratten strömmade härligt musik ut ur högtalarna. Det kändes fint att få åka hem till min man och vårt barn. 

Min inre kritiska röst var som bortblåst och livet var gott igen. 

Vad säger din inre kritiska röst? Skulle du kunna betrakta den i ett utifrånperspektiv? När den kritiska rösten tystnat vad känner du tacksamhet för?

Vi är människor och våra tankar och känslor finns alltid där inom oss. Det fina är att vi har möjlighet att välja vad vi vill tänka och vi kan känna en känsla som känns tung för att sedan ge plats för en känsla som känns positiv och varm. 

Va rädd om dig och var uppmärksam på dina tankar. De är fantasier, dina tankar är inte du, dina tankar är dina fantasier. Vad vill du fantisera om?

Ge dig själv tid för vila och reflektion.

Världen är i kaos. Vi fortsätter att be för alla de som på olika sätt drabbats av Corona-viruset. Våra böner ger hopp!