Författarutbildning

Kapitel 1 Vinglaset i min hand Hur i hela friden hamnade jag här? Jag ligger på golvet mellan soffan och fåtöljen i en onaturlig ställning. Nacken är stel. Magen och ryggen ömmar. Benen sticker. De måste ha somnat, domnat bort.  Det tar ett tag innan jag tar mig upp. På vingliga ben går jag in i mitt hemtrevliga kök och sätter på kaffebryggare som redan är laddad med kaffebönor och vatten. Jag går ut till hallen och hämtar Göteborgsposten på hallmattan. På väg tillbaka till köket tappar jag balansen och faller handlöst mot väggen. Min tunna lilla kropp blir liggande orörlig på hallgolvet en stund. Jag tänker att jag har tur som har råd med Minou, min städerska, annars hade jag legat på golvet bland dammråttor och hår. Jag får kväljningar när jag tänker på hårstrån. Jag tål dem inte. Kanske är det svårt för andra att förstå hur äckliga de är för mig, men tänk på en spya, så kanske du förstår. Jag kommer på fötter igen och har nog slumrat till för kaffebryggaren har slutat

Av stjärnorna jag ser vill jag en plocka ner Den skulle jag ge till dig En gåva ifrån mig Uppskattar du stjärnorna så som jag? Kommer du kanske göra det en dag? Jag väntar och ser Stjärnfall Jag önskar och ger

Jag önskar att du kunde känna den svala luften mot mina nakna axlar och sluta upp att se sommaren som över för din del. Jag önskar att du kunde höra fåglarnas vackra sång och sluta upp att se dem som skränande djur med vassa klor. Jag vet inte om du kan? Jag fortsätter önska. Fotot är taget på min och min mans uteplats kl. 03.20 i morse.

Den lena stenen skänkte ro Mitt i stormen fanns en bro En väg bort från all smärta Trofast, stark ett troget hjärta

Stundom var relationen krävande näst intill kvävande Stundom var relationen stark som att gå på säker mark När hon älskade sig själv villkorslöst uppkom stunder hon kände sig förlöst som att födas på nytt till en plats hon en gång flytt Plötsligt kunde hon se det belyst allt hon hatat blev upplyst Det svarta fylldes med ljus och hon trivdes i sitt brus Tankar framkallade livslust Utbytt var känslan av förlust Stundom var relationen krävande näst intill kvävande Stundom var relationen stark som att gå på säker mark

Stukad famlade jag i mörkret Vimmelkantig undrade jag var jag befann mig En blöt nos nuddade min kind Jag visste att jag var hemma Vaknade ur min dröm Älskade livet