Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 123, juni - inspirationsord: stick


Kapitel 1

Vinglaset i min hand


Hur i hela friden hamnade jag här? Jag ligger på golvet mellan soffan och fåtöljen i en onaturlig ställning. Nacken är stel. Magen och ryggen ömmar. Benen sticker. De måste ha somnat, domnat bort. 

Det tar ett tag innan jag tar mig upp. På vingliga ben går jag in i mitt hemtrevliga kök och sätter på kaffebryggare som redan är laddad med kaffebönor och vatten. Jag går ut till hallen och hämtar Göteborgsposten på hallmattan. På väg tillbaka till köket tappar jag balansen och faller handlöst mot väggen. Min tunna lilla kropp blir liggande orörlig på hallgolvet en stund. Jag tänker att jag har tur som har råd med Minou, min städerska, annars hade jag legat på golvet bland dammråttor och hår. Jag får kväljningar när jag tänker på hårstrån. Jag tål dem inte. Kanske är det svårt för andra att förstå hur äckliga de är för mig, men tänk på en spya, så kanske du förstår. Jag kommer på fötter igen och har nog slumrat till för kaffebryggaren har slutat pusta och stånka.

Jag slår upp kaffe i en svart mugg, men upptäcker att det saknas en liten bit keramik i muggens kant. Minou får ju ta det lite lugn när hon diskar. Jag brusar upp. Häller ut kaffet i diskhon och slänger muggen i den tomma soppåsen under diskbänken. Nu finns det bara tre svarta muggar kvar och jag måste ta mig till Cervera för att få jämna par igen. Jag har fått syn på blommorna i fönstret. De ser ledsna ut. Har Minou glömt att vattna dem IGEN? 

Jag går ut i vardagsrummet för att hämta vattenkannan och då får jag se att jag varken städat undan vinglaset eller den tomma vinflaskan. Jag blir besviken på mig själv. Tänk om någon skulle komma. Jag ställer den tomma vinflaskan, i den höga, utdragbara lådan i tv-bänken, tillsammans med ett dussin andra tomma vinflaskor. Du kanske tror att jag skäms för att jag druckit så många. Inte då. Vinet, blotta tanken på vinet, får mig att må bra. Det känns skönt i kroppen att veta att det står fler vinflaskor på kylning i vinkylen. Jag blir upphetsad av tanken. Kanske på samma sätt som du blir upphetsad av att se två människor kyssas passionerat på bioduken i en mörk biosalong.

Kommentarer

Bra! Kapitel 1? Det kommer alltså en fortsättning?

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni