Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 97, april - inspirationsord: skrivna

Vägen tillbaka (del 3 - sista delen)

Läraren kom in i klassrummet. Han var medelålders och fortfarande naturligt blond. Leo hade ofta tänkt att han hoppades att hans hår var lika fräscht när han blev 50+. Läraren i svenska var bra, men för Leo gjorde det ingen skillnad. Han orkade inte gå till skolan ändå. Det hade nog inte spelat någon roll om han hade haft världens bästa lärare.

Denise iakttog läraren framme vid tavlan. Han skrev riktigt snyggt. "Grupparbete - dystopier" läste hon och log. De skrivna orden kändes som en bra start på det nya livet. Hon hade bestämt sig för att stanna på en och samma plats, åtminstone tills hon var klar med sina gymnasiestudier. Dystopier var det bästa hon visste. Böcker och filmer som beskriver det vi människor fruktar allra mest i det samhälle vi lever i, så som att solen aldrig mer skulle gå upp, att elektriciteten försvann och aldrig mer kom tillbaka, att robotar eller aliens skulle ta över vår planet och att bara ett fåtal människor kämpade kvar för att överleva.

Leo hade aldrig hört talas om ordet dystopier. Han blev inte stressad över det, trots att han inte träffat Denise på så många år, så kände han sig trygg med henne. Efter bara några minuter vid hennes sida hade han tonat in hennes lugn. Dystopierna kunde bryta isen. Hon kunde berätta och han kunde lyssna. Plötsligt insåg han: imorgon skulle han vilja gå till skolan för första gången på väldigt länge.

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Hmm... dystopier som bryter isen...
Skönt med människor som kan lyssna på varandra. Och att Denise kunde locka honom att komma tillbaka till skolan.
Charlotte sa…
Inget piggar upp som en dystopi!
Så fint! ... men man vet ju inte hur det utvecklas ... spännande!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni