Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 94, april - inspirationsord: bäva

Vägen tillbaka (del 1)

Leo längtade inte efter att börja skolan igen efter påskledigheten. Om han hade fått välja skulle han inte gå gymnasiet alls. Han skulle söka jobb och tjäna pengar. Det var dock inte han som bestämde det, utan samhället och hans ensamstående mamma, som inte ville att han skulle bli som hon. Fattig och utan utbildning.

Det var måndag morgon och Leo bävade för att gå tillbaka till skolan. Han var egentligen inte trött, men hans kropp ville fly och då blev den väldigt, väldigt trött.

På något mirakulöst sätt kom han ändå iväg till skolan och kom till och med i tid till första lektionen. Och plötsligt så stod hon bara där. Denise, hans barndomskamrat från tiden i Biskopsgården, som han inte sett på minst tio år. De var åtta då och lekte i skogen bakom skolan varje kväll. Byggde kojor och lekte att de var ensamma i världen. De enda överlevande.


Kommentarer

Så fin och levande - smärta och hopp :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.