Fortsätt till huvudinnehåll

Årets tredje skrivpuff - 21 mars 2019

Vara här och nu

Han skulle resa i jobbet igen imorgon. Han kunde inte skjuta upp det. En viktig kund. Nattningen av lilla dottern var precis avklarad. Det var mitt i veckan. Hon trodde att han skulle komma hem sent på kvällen. Han sa att han skulle sova i en annan stad en natt. Rullgardinen gick ner.
- Jag måste gå och lägga mig nu. Jag kommer inte orka annars, sa hon.
När hon vände blicken inåt en stund trodde hon till en början att hennes trötthet och uppgivenhet berodde på att det stundade ytterligare en kväll och natt ensam med deras 2-åring, men när hon kramade sin man insåg hon att det också fanns en saknad i tröttheten. Saknaden efter att prata med sin livskamrat, när barnet somnat för natten. Skratta tillsammans åt dagens händelser och lilla tjejens upptåg. Plötsligt såg hon, för din inre syn, tavlan i fönstret i badrummet.


Hon höll kvar honom i sin famn och fick en insikt, som förändrade tankarna som i ett trollslag.
- Han är ju här NU, tänkte hon. Jag behöver inte gå och lägga mig ännu. Det finns tid för skratt och samtal NU.

Kommentarer

Så kan livet rulla på och vi bara åker med. Fint att hon vaknade och insåg vart de var på väg.
Fint. Berörande.
Kalle Byx sa…
Viktigt att leva i nuet som sagt.
Ljusletaren sa…
Nuet är det bästa som vi har ... bra ordat om det/ kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...