Fortsätt till huvudinnehåll

Årets tredje skrivpuff - 21 mars 2019

Vara här och nu

Han skulle resa i jobbet igen imorgon. Han kunde inte skjuta upp det. En viktig kund. Nattningen av lilla dottern var precis avklarad. Det var mitt i veckan. Hon trodde att han skulle komma hem sent på kvällen. Han sa att han skulle sova i en annan stad en natt. Rullgardinen gick ner.
- Jag måste gå och lägga mig nu. Jag kommer inte orka annars, sa hon.
När hon vände blicken inåt en stund trodde hon till en början att hennes trötthet och uppgivenhet berodde på att det stundade ytterligare en kväll och natt ensam med deras 2-åring, men när hon kramade sin man insåg hon att det också fanns en saknad i tröttheten. Saknaden efter att prata med sin livskamrat, när barnet somnat för natten. Skratta tillsammans åt dagens händelser och lilla tjejens upptåg. Plötsligt såg hon, för din inre syn, tavlan i fönstret i badrummet.


Hon höll kvar honom i sin famn och fick en insikt, som förändrade tankarna som i ett trollslag.
- Han är ju här NU, tänkte hon. Jag behöver inte gå och lägga mig ännu. Det finns tid för skratt och samtal NU.

Kommentarer

Så kan livet rulla på och vi bara åker med. Fint att hon vaknade och insåg vart de var på väg.
Fint. Berörande.
Kalle Byx sa…
Viktigt att leva i nuet som sagt.
Ljusletaren sa…
Nuet är det bästa som vi har ... bra ordat om det/ kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...