måndag 23 december 2019

Tjugofyra dagar - dag tjugofyra - Elsie

Julafton 2019

Idag för exakt tio år sedan skrev Leif ett brev till Isak, som vi hittade i förrgår, när vi skulle måla lådbilarna på Leift skrivbord. Det är helt otroligt hur tre brev på några få dagar kommit att förändra min relation till min son i en så positiv riktning. När han kom hit för tjugofyra dagar sedan hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat se det här komma.

Vi målade klart lådbilarna igår och imorse när vi ätit smörgås med griljerad skinka med senap, så satte vi på siffrorna. De blev så fina. Vi hämtade två snowracer häromdagen och som tur var visste vi måttet på dem, så bilarna passar perfekt runt dem. Vi behöver inte hjulen och styranordningen med ratt för vi har skapat lådbilssnowracers. Fantastisk uppfinning. Äntligen har jag fått snickra som en kvinna, utan att bry mig om att Leifs skulle sagt att det var mansgöra. Jag är så stolt över mig själv, men främst är jag stolt över Isak, som tog mod till sig och skrev ett brev till mig, om sitt liv de senaste tjugo åren.

Vi är rosiga om kinderna allihopa. Vi har sett Isak och Filip premiäråka våra lådbilssnowracers. Det gick undan ut för backen bakom huset.

Isak, Marika, Nettan, Filip och Liv spelar kort i vardagsrummet. I en korgstol intill dem sitter min gamla pappa med ett par boxningshandskar i handen. En julklapp från Isak. Han är nog inte medveten om att Isak varit borta ifrån oss i tjugo år. För pappa är det som om Isak alltid varit här.

Det är aldrig för sent att ta upp en relation, som vi tror har gått förlorad. 

Det är aldrig för sent.

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund
att inte våga är att förlora sig själv
Søren Kierkegaard





Stort tack till alla som följt min bloggjulkalender i år!

Önskar er en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kram

Ellinor Wikman


Julkalender 2020

 Under höstterminen har jag skrivit en tredje julkalender om barnen i Lerdala. Under decmeber månad kommer jag blogga igen. Då blir det julm...