Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag nitton - Marika

Jag måste åka hem till mamma. Hon är vid medvetande, men är fortfarande på sjukhus. Jag misstänker att de kommer flytta över henne till psykiatriavdelningen och att hon inte kommer vara hemma över jul, så det blir fint för mig att få fira jul med Isak, hans mamma, hans syster och hennes barn, samt Isaks morfar. Ser framemot att träffa dem alla och hoppas att mamma kommer må bättre, så att jag kan vara mitt vanliga jag igen. Glad, framåt och sprallig.

Isak skjutsar mig till tåget. Han håller mig i handen hela vägen och jag är glad att hans mamma har en bil med automatlåda, så att han kan göra det. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte upp hit till det gula huset mitt ute i skogen.

När jag vaknade imorse berättade Isak att han skrivit ett brev till sin mamma, när jag hade somnat igår och gett det till henne, när brevet var klart. Hans mamma var väldigt glad imorse och jag tror att de kommer behöva vara ensamma i några dagar nu för att prata om allt som hänt när de varit åtskilda. Tjugo år är lång tid.

Jag får tårar i ögonen när jag kramar Isak en sista gång för att sedan kliva ombord på tåget. Då tar han tag om min nacke och viska i mitt öra:
- Vi ses om fyra dagar och sedan resten av livet.

När jag sitter i tågkupén skriver jag upp den meningen i min kalender i mobilen på dagens datum: 19 december 2019. Jag bestämmer att det är dagen då vi blev tillsammans igen. Pånyttfödelse. Det är ett lätt datum att minnas 19-12-19.

Kommentarer

Tintomara sa…
Jobbig situation med vackra inslag av hopp och tillförsikt. Hoppas allt blir bra för Marika (?).
Ljusletaren sa…
Missat några delar men detta var lika bra/kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni