onsdag 18 december 2019

Tjugofyra dagar - dag nitton - Marika

Jag måste åka hem till mamma. Hon är vid medvetande, men är fortfarande på sjukhus. Jag misstänker att de kommer flytta över henne till psykiatriavdelningen och att hon inte kommer vara hemma över jul, så det blir fint för mig att få fira jul med Isak, hans mamma, hans syster och hennes barn, samt Isaks morfar. Ser framemot att träffa dem alla och hoppas att mamma kommer må bättre, så att jag kan vara mitt vanliga jag igen. Glad, framåt och sprallig.

Isak skjutsar mig till tåget. Han håller mig i handen hela vägen och jag är glad att hans mamma har en bil med automatlåda, så att han kan göra det. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte upp hit till det gula huset mitt ute i skogen.

När jag vaknade imorse berättade Isak att han skrivit ett brev till sin mamma, när jag hade somnat igår och gett det till henne, när brevet var klart. Hans mamma var väldigt glad imorse och jag tror att de kommer behöva vara ensamma i några dagar nu för att prata om allt som hänt när de varit åtskilda. Tjugo år är lång tid.

Jag får tårar i ögonen när jag kramar Isak en sista gång för att sedan kliva ombord på tåget. Då tar han tag om min nacke och viska i mitt öra:
- Vi ses om fyra dagar och sedan resten av livet.

När jag sitter i tågkupén skriver jag upp den meningen i min kalender i mobilen på dagens datum: 19 december 2019. Jag bestämmer att det är dagen då vi blev tillsammans igen. Pånyttfödelse. Det är ett lätt datum att minnas 19-12-19.

2 kommentarer:

Tintomara sa...

Jobbig situation med vackra inslag av hopp och tillförsikt. Hoppas allt blir bra för Marika (?).

Ljusletaren sa...

Missat några delar men detta var lika bra/kram

Julkalender 2020

 Under höstterminen har jag skrivit en tredje julkalender om barnen i Lerdala. Under decmeber månad kommer jag blogga igen. Då blir det julm...