Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag nio - Elsie

Imorse stod det en tjej utanför huset när jag skulle ta mitt morgonkaffe. Hon rökte och hade på sig en röd kappa och svarta byxor. När hon såg mig genom fönstret, så vinkade hon och kastade fimpen i gruset och mosade den med hälen på sin gympasko. Jag ropade på Isak och han kom på några sekunder. Han sa inte ett ord. Satte på sig vinterjackan och gick ut.

Jag har suttit här i timmar och tittat på dem. De går runt i cirklar i trädgården och deras andetag bildar rök omkring dem. Jag har ingen aning om vad de pratar om, men de verkar lugna och det verkar som om de har mycket att prata om. Jag lagar mat ifall han tillåter henne att stanna och äta med oss.

Jag tror att det är Marika, som kommit hit från Göteborg. Jag ser ingen bil någonstans, så jag undrar hur hon tagit sig hit. Hon verkar inte ha någon packning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.