Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag elva - Elsie

Marika är så olik oss. Hon pratar oavbrutet. Det är inte så att hon är okänslig, snarare tvärtom. Hon verkar ha läst av situationen på några minuter och nu har hon bestämt sig för att få oss att komma närmare varandra. Jag tillåter det. Vad finns det i livet mer än relationer? Vad är livet värt om jag bara har kontakt med femtio procent av mina barn? Jag vill inte vara halv längre. Jag vill vara hel.

På kvällen vill Marika att vi ska titta på Lärargalan tillsammans. Hon har en vän som är lärare och har blivit nominerad av sina elever. Marika hoppas kunna se sin vän på TV. Hon är förväntansfull och jag ser i Isaks ögon att han älskar henne. Plötsligt inser jag att Isak kanske kommer ställa in sin resa till Australien.

Jag hämtar chips och popcorn i köket och när jag kommer tillbaka har Marika satt sig nära Isak och håller om hans arm. De ser så lyckliga ut tillsammans.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni