Marika är så olik oss. Hon pratar
oavbrutet. Det är inte så att hon är okänslig, snarare tvärtom. Hon verkar ha
läst av situationen på några minuter och nu har hon bestämt sig för att få oss
att komma närmare varandra. Jag tillåter det. Vad finns det i livet mer än
relationer? Vad är livet värt om jag bara har kontakt med femtio procent av
mina barn? Jag vill inte vara halv längre. Jag vill vara hel.
På kvällen vill Marika att vi ska
titta på Lärargalan tillsammans. Hon har en vän som är lärare och har blivit
nominerad av sina elever. Marika hoppas kunna se sin vän på TV. Hon är
förväntansfull och jag ser i Isaks ögon att han älskar henne. Plötsligt inser
jag att Isak kanske kommer ställa in sin resa till Australien.
Jag hämtar chips och popcorn i
köket och när jag kommer tillbaka har Marika satt sig nära Isak och håller om
hans arm. De ser så lyckliga ut tillsammans.
Kommentarer