Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 19 av 24

Jag är ute i god tid. Ändå står han redan där när jag kommer in i butiken. Jag gömmer mig bakom självscanningstavlan en stund för att iaktta honom. Hjärtat slår en volt och jag känner hur det hettar till i ansiktet. Ska jag våga gå fram? En lång, smal man, ingen ölmage där inte. Tjockt, ljusgrått, välkammat hår, som toppen på ett isberg mot den bruna hyn. Brunare än svenska människor en decemberdag. Han måste ha varit utomlands nyligen. Jag undrar vad han har för ögonfärg? Jag måste lämna mitt gömställe och gå fram till honom.

När jag är på väg fram till honom, där han står vid kundkorgarna med rosen bakom ryggen, så tar han fram rosen, som om han vet vem jag är. Då vet jag att han såg mig i butiken, när jag hittade hans brev. Det hettar till än mer i ansiktet och jag känner riktigt hur jag blir flammig ner på halsen. Han ger mig rosen och säger hej. Jag tar emot den, men får inte fram ett ord. Han ler och plockar ner en kundkorg utan hjul från högen med korgar. "En stark karl" tänker jag och jublar inombords.

Jag får åter talförmågan vid grönsakerna och frågor om han gillar paprika. Han nickar och lägger en röd paprika i kundkorgen. Vi går tysta till frysdiskarna och jag tror att även han är nervös. Det gör mig lite lugnare och jag tar mod till mig:

- Såg du mig när jag hittade brevet i kundkorgen den där dagen? frågar jag och nu är det hans tur att rodna. Han nickar och ler försiktigt. Det är som om jag brutit isen för nu kan han inte sluta prata. När vi är framme vid kassan, så känns det som om jag känner honom tillräckligt väl för att bjuda hem honom på lunch.

- Jag har lyssnat på Magnus Ugglas låt några gånger, säger jag. Jag föreslår att vi går hem till mig, fortsätter jag. Nu ler han på riktigt för första gången. Han måste ha varit osäker på om det skulle bli en lunch för oss tillsammans. Nu ser jag att hans ögon är gröna. Vilken vacker man!

Kommentarer

Väldigt romantiskt! Spännande.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni