Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 19 av 24

Jag är ute i god tid. Ändå står han redan där när jag kommer in i butiken. Jag gömmer mig bakom självscanningstavlan en stund för att iaktta honom. Hjärtat slår en volt och jag känner hur det hettar till i ansiktet. Ska jag våga gå fram? En lång, smal man, ingen ölmage där inte. Tjockt, ljusgrått, välkammat hår, som toppen på ett isberg mot den bruna hyn. Brunare än svenska människor en decemberdag. Han måste ha varit utomlands nyligen. Jag undrar vad han har för ögonfärg? Jag måste lämna mitt gömställe och gå fram till honom.

När jag är på väg fram till honom, där han står vid kundkorgarna med rosen bakom ryggen, så tar han fram rosen, som om han vet vem jag är. Då vet jag att han såg mig i butiken, när jag hittade hans brev. Det hettar till än mer i ansiktet och jag känner riktigt hur jag blir flammig ner på halsen. Han ger mig rosen och säger hej. Jag tar emot den, men får inte fram ett ord. Han ler och plockar ner en kundkorg utan hjul från högen med korgar. "En stark karl" tänker jag och jublar inombords.

Jag får åter talförmågan vid grönsakerna och frågor om han gillar paprika. Han nickar och lägger en röd paprika i kundkorgen. Vi går tysta till frysdiskarna och jag tror att även han är nervös. Det gör mig lite lugnare och jag tar mod till mig:

- Såg du mig när jag hittade brevet i kundkorgen den där dagen? frågar jag och nu är det hans tur att rodna. Han nickar och ler försiktigt. Det är som om jag brutit isen för nu kan han inte sluta prata. När vi är framme vid kassan, så känns det som om jag känner honom tillräckligt väl för att bjuda hem honom på lunch.

- Jag har lyssnat på Magnus Ugglas låt några gånger, säger jag. Jag föreslår att vi går hem till mig, fortsätter jag. Nu ler han på riktigt för första gången. Han måste ha varit osäker på om det skulle bli en lunch för oss tillsammans. Nu ser jag att hans ögon är gröna. Vilken vacker man!

Kommentarer

Väldigt romantiskt! Spännande.

Populära inlägg i den här bloggen

Allting har en början

Det var på den här bloggen allt började. I januari 2015 startade jag en skrivutmaning. Det var tack vare Skrivpuff. En blogg startade av Ann Ljungberg som bjöd på skrivutmaningar varje dag. Det kunde vara en ord eller en bild att skriva utifrån. Jag bestämde mig för att skriva varje dag så länge jag kände att det var roligt. Det blev 111 texter på 111 dagar och mitt under denna skrivutmaning dog min mormor. Det var en oväntad händelse i livet. Hon skulle fylla 80 år 2015, men ingen visste att hennes hjärta snart inte skulle orka mer. Hon stod mig väldigt nära och jag trodde att jag skulle sluta delta i Skrivpuff, men jag fortsatte för min skull, men också för mormors skull. Min dröm var alltid att min mormor skulle få träffa mitt barn, hennes barnbarnsbarn. Nova föddes 3,5 år efter att mormor lämnat jordelivet. Men hon var med när jag och min man gifte oss och det är jag så otroligt tacksam för. Av de 111 texterna valde jag ut ett tjugotal och skapade en bok till minne av min mormor In

För dig som aldrig läst en bok

Jag är författare till sex böcker som alla är kortromaner på mellan 100-115 sidor. Tre av böckerna publicerades under 2020 via bod.se: Barnlängtan  112 sidor (februari) en självbiografi Mitt liv med endometrios  100 sidor (februari) tjugo kvinnors livsberättelser Caisas resa hem  114 sidor (maj) feelgood-roman, trilogi Dessa tre böcker kan du läsa mer om genom att klicka på bokens titel. Om du inte har råd att köpa mina böcker, så gå till ditt bibliotek och be dem köpa in dem. Då kan du låna mina böcker istället. Jag har skrivit tre böcker som ännu inte publicerade, men kommer publiceras 2020 eller 2021 via bod.se: Caisas resa genom krisen Caisas resa till kärleken Slussvaktarinnan i Töcksfors Jag har flera personer i min omgivning som berättat för mig att de aldrig läst en bok från pärm till pärm. Det är för er jag skriver mina böcker. Under perioder i mitt liv har jag varit så stressad att jag varken kunnat läsa böcker eller lyssna på böcker. Det är för e