Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 15 av 24

Jag har verkligen sett framemot en ny dag och ett nytt brev, men så inser jag att det är lördag. Det är verkligen en enorm besvikelse. Hur ska jag kunna få Harrys brev på en lördag? Jag hinner knappt känna besvikelsen sprida sig i kroppen förrän jag hör någon öppna brevinkastet på min ytterdörr. Till en början blir jag illa till mods. Har han tagit sig in genom vår låsta port? Vad är detta för man? Det känns så obehagligt att jag låter brevet ligga där på hallmattan.

Några timmar senare känner jag mig ändå smickrad över att han gjort sig besväret att komma hit för att lämna ett brev till mig på en lördag förmiddag. Jag går ut i hallen och hämtar brevet. Hans första brev var kort och ganska tråkigt i jämförelse med hans roliga och uppfinningsrika inköpslista.

"Kära Margot!
Vilken ära att bli mormor. Jag är själv farfar till två små pojkar, Liam och Leon. De är tvillingar och fyller 4 år i januari. Stolt farfar!

Tro det eller ej, men jag är lika gammal som min folkvagn. Vi tillverkades 1948. Jag borde väl stå still precis som folkvagnen, men det är svårt att sluta arbeta. Jag kommer arbeta tills jag stupar. Till vardags kör jag Volvo. Folkvagnen kommer bara ut på grönbete om sommaren. Vore trevlig om du ville åka med på en åktur till sommaren.

Jag föddes ute på öarna, som vi säger. Björkö, närmare bestämt, så favoriträtten måste nog ändå vara stekt sej med dillsås. Min far var fiskare, så det var många fiskar för mamma att tillaga. Jag flyttade till fastlandet i unga år, för att jobba på varvet, men kom alltid hem på söndagsmiddag för att avnjuta en god fiskrätt.

Inte ska du sitta ensam på julafton. Jag ska hem till min son och hans familj på julbord och lämna några julklappar, men om du vill kommer jag gärna och gör dig sällskap på eftermiddag och kvällen.

Ja, självklart måste vi ju ses innan dess. Jag förstår mycket väl om du inte vill fira jul med en främling, men ge mig en chans. Mitt förslag är att vi träffas i möjligheternas affär, där du fann min inköpslista, så handlar vi tillsammans. När vi kommer till kassan får du avgöra om vi ska "gå hem till mig, eller hem till dig, eller var och en hem till sitt". Ja, du kanske har hört Magnus Uggla. En väldigt fin låt. Du får bestämma dag och tid. Jag är ju inte anställd eller så, men är på jobbet ändå, så jag kan när som helst.

Hoppas att jag inte skrämmer bort dig nu.
Ha det fint Margot!
Kram Harry"

Jag är alldeles taget av brevet. Vi är lika gamla. Han har bott i Göteborg hela livet också träffas vi via hans inköpslista på ålderns höst. Hur kan det vara möjligt? Vad ska jag svara?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni