Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 14 av 24

Det sitter en liten talgoxe och pickar på rutan när jag kommer in i köket på morgonen. Jag har slutat med morgonpromenaderna och tillåter mig att vakna när jag vaknar. Mobilen finns inte längre i sovrummet, utan ligger på köksbordet och väntar. När jag hade den i sovrummet kände jag mig som en tonåring. Kunde inte sluta läsa Harrys sms.

Jag som aldrig brukar använda mobilkameran får en plötslig ingivelse att fotografera den lilla fågeln som kikar fram bakom julstjärnan. Frågan är bara om jag lyckas få fram kamerafunktionen innan fågeln hunnit flyga på nya äventyr. Jag lyckas. Bilden blir lite suddig, men fågeln är där. När jag stänger av kameran, så ser jag att jag fått ett sms från Harry. Hjärtat tar ett skutt och jag lägger ifrån mig mobilen, som om den plötsligt blivit brännhet. Vad är det som händer med mig?

Jag tar god tid på mig att ordna frukost innan jag sätter mig ner igen för att läsa hans sms.

"Hej Margot! Tack för ditt brev. Min ambition var att svara på det igår, så att du skulle få mitt svar redan idag. Hoppas att du haft en trevlig lucia. Själv fick jag besök av ett luciatåg på jobbet. Så uppskattat. Kram Harry"

På JOBBET? Men vad är nu detta? I min värld är Harry pensionär. Jag bifogar fotot på fågeln och skriver att jag ser framemot hans brev. Jag är verkligen orolig över hans ålder nu. Varför förstår jag inte? Hur kan hans ålder vara så viktigt för mig? Det är i stunder som dessa jag önskar att jag hade en väninna att diskutera saken med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni