Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 7 december 2017

Lina och Frida träffas hemma hos Lina efter skolan. De ska planera teatern. På lucia ska Lina och Frida visa hur julklappsspelet fungerar. Det är många i klassen som inte vet hur julklappsspelet går till, inte bara Alexander och Soraya. Också vet Lina och Frida att olika familjer har olika regler för julklappsspelet, så det måste de berätta när att de spelat teater för klasskamraterna.

"Ska vi låta Alexander och Soraya vara med på vår teater" säger Frida.
"JAAAA" säger Lina "Vilken bra idé. Vi kan ju inte bara vara två stycken, som spelar julklappsspelet."

Lina och Frida frågar om de får låna Lenas julklappar till julklappsspelet.
"Men då vet ju du vad jag har köpt" säger Lena till Lina.
"Men mamma" säger Lina och ler. " Du vet ju hur nyfiken jag är. När du tankade bilen i söndags så kikade jag i dina påsar, så jag vet redan."
Lena skrattar och går och hämtar sina julklappar till julkappsspelet.

Lina och Frida packar in både Lenas och Linas julklappar, så de har sex julklappar när de är klara.
"Det fattar ju två" säger Frida.
"Det fixar jag" säger Lina och så går hon fram till papperskassarna på golvet i sitt rum och tar upp en speldosa och en barbiedocka. Hon håller upp leksakerna framför Frida och ler.
"Varför har du dina leksaker i papperskassar" undrar Frida.
"Jag ska ge dem till barn i från Afghanistan. Mamma har hittat en kvinna som packar in dem och ger dem i julklapp till barn som bor i Sverige utan sina föräldrar. Det kallas för ensamkommande barn" säger Lina.

När Frida kommer hem på kvällen, så börjar hon också packa ner leksaker, som hon inte använder längre. Hon vill också skänka sina leksaker så att de blir julklappar till barn från Afghanistan.

Här finns sjunde delen i bloggjulkalendern 2016


Ellinor Wikman har även skrivit en barnbok
 
Här kan du köpa hennes bok
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...