Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 21 december 2017

När Lina kommer hem ifrån skolan har Lena, hennes mamma, redan gjort två degar så att Lina och Frida kan baka lussekatter. Lina är inte jätteförtjust i varken saffran eller russin, så därför blir det två olika lussekatter i år. De vanliga lussekatterna som ser ut som åttor har saffran och russin. De utan saffran ser ut som vanliga kanelbullar fast utan kanel.

"Vi fick en inbjudan till Nisse på posten igår," säger Lena, när hon hjälper Lina och Frida att ta ut en plåt full med gula, fina lussekatter ur ugnen. "Men Nisse är ju inte hemma, så blir det verkligen julfirande hos Nisse i år?" Lina och Frida fnittrar. "Ja, mamma," säger Lina "Fråga inget mer nu mamma," fortsätter hon. Det är svårt att ljuga tycker Lina, men att inte säga hela sanningen är lite lättare.

På kvällen, när Lina sitter på sitt rum och skriver dagbok tänker hon:
"Det ska blir roligt att överraska alla på julafton, speciellt Nisse."

På lördag, dagen innan julafton ska Nisse få smaka på lussekatterna för då ska de hälsa på hos honom på sjukhuset igen. Lina målar en lussekatt i sin dagbok innan hon somnar.






Här finns del tjugoett i bloggjulkalendern 2016

Julklappstips

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...