Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 20 december 2017

Snart, väldigt, väldigt snart är det jullov. Linas lärare tyckte att det verkade så roligt med julklappsspelet, så hon frågade klassen om inte de ville göra julklappsspelet tillsammans. Hon förklarade att skolan ska vara kostnadsfri, så julklapparna måste vara något de själva skapat. Det spelade ingen roll för alla elever ville ändå att de skulle göra julklappsspelet, även de elever som inte gillar att pyssla.

Idag har alla barn med sig två julklappar som de tillverkat själva hemma eller i skolan. De har fått ta med sig saker från skolan för att tillverka något hemma. Flera har gjort ljuslyktor av barnmatsburkar, som de tagit glitter på. Alla är glada och förväntansfulla. Undrar vem som kommer öppna just deras julklappar och vems julklappar de själva kommer få. Det blir en mysig dag i skolan. Imorgon när de träffas ska de ha julfika, så det blir en kort skoldag.

Skoldagen är slut och Lina, Frida, Alexander och Soraya står och väntar på att Benny ska komma och hämta dem. Frida frågar Alexander och Soraya om de vill följa med och dela ut inbjudan till jul hos Nisse. Det vill de gärna och barnen har jätteroligt när de delar ut alla inbjudningar. Benny har med sig fyra tomteluvor också har han en CD med julmusik i stereon i den blå minibussen. "Det är verkligen en dag med mycket julmys", tänker Lina när hon lägger en inbjudan i Lennarts brevlåda. Det är mörkt ute, men älgen på Lennarts busskur lyser upp, så det är lätt för Lina att hitta till postlådan. Snart är det julafton. Lina längtar.

 
Här finns del tjugo i bloggjulkalendern 2016


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...