Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 20 december 2017

Snart, väldigt, väldigt snart är det jullov. Linas lärare tyckte att det verkade så roligt med julklappsspelet, så hon frågade klassen om inte de ville göra julklappsspelet tillsammans. Hon förklarade att skolan ska vara kostnadsfri, så julklapparna måste vara något de själva skapat. Det spelade ingen roll för alla elever ville ändå att de skulle göra julklappsspelet, även de elever som inte gillar att pyssla.

Idag har alla barn med sig två julklappar som de tillverkat själva hemma eller i skolan. De har fått ta med sig saker från skolan för att tillverka något hemma. Flera har gjort ljuslyktor av barnmatsburkar, som de tagit glitter på. Alla är glada och förväntansfulla. Undrar vem som kommer öppna just deras julklappar och vems julklappar de själva kommer få. Det blir en mysig dag i skolan. Imorgon när de träffas ska de ha julfika, så det blir en kort skoldag.

Skoldagen är slut och Lina, Frida, Alexander och Soraya står och väntar på att Benny ska komma och hämta dem. Frida frågar Alexander och Soraya om de vill följa med och dela ut inbjudan till jul hos Nisse. Det vill de gärna och barnen har jätteroligt när de delar ut alla inbjudningar. Benny har med sig fyra tomteluvor också har han en CD med julmusik i stereon i den blå minibussen. "Det är verkligen en dag med mycket julmys", tänker Lina när hon lägger en inbjudan i Lennarts brevlåda. Det är mörkt ute, men älgen på Lennarts busskur lyser upp, så det är lätt för Lina att hitta till postlådan. Snart är det julafton. Lina längtar.

 
Här finns del tjugo i bloggjulkalendern 2016


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Äntligen är gräsmattan klippt!

Den här helgen har jag varit ute i trädgården hur mycket som helst, ändå har jag en hel del kvar att rensa och vår trädgård är inte stor...jag måste vara långsam... Det känns faktiskt skönt att det är jobb imorgon, så att jag får vila lite ifrån trädgårdsarbetet. Hela förra sommaren kämpade vi med en handdriven gräsklippare och det är inte det ultimata när man har en gräsmatta full av mossa. Därför var det så gott att få klippa gräsmattan med grannens nyinköpta lilla bensindrivna gräsklippare. Det var ungefär lite tungt (vi har en slänt i trädgården), men tog bara en bråkdel av den tid vi brukar lägga ner. I helgen har jag även skjutsat Lenny till jobbet, upp halv sex lördag och söndag. Nästa helg är han ledig och då ska vi åka till min lillasyster i Ed, sedan vidare till Lennys storasyster i Dalarna och därefter på bröllop i Rockelstad, som ligger mellan Eskilstuna och Nyköping. Då ska Kelly och Mårten vigas vid en sjö vid Rockelstad slott . Mysigt! Det är ju himla lyxigt att bara arb...

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...