Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 22 december 2016

Nisse sitter vid sitt köksbord och tittar ut genom fönstret. Han väntar på att Lina och Frida ska komma och hjälpa honom att packa in julklappar. Har har varit hos Gullan i lanthandeln och köpt massor med julpapper, snören och tejp. Det kommer bli många julklappar.

Först måste de posta inbjudningarna till alla i byn. Han är så glad att Lina och Frida hjälpt honom att skriva dem till julafton. Han är inte så bra på att skriva. Han är också väldigt glad att de båda flickorna ska hjälpa honom att lägga inbjudningarna i alla postlådor i byn. Nisse är lite blyg och skulle aldrig våga göra det själv.

Nu ser han flickorna gå mot hans hus. Nisse har längtat efter den här dagen länge. För första gången i hela sitt liv ska han få visa allt fint han har i sin källare. Han möter dem i hallen med en plastpåse full med inbjudningar.

- Ni behöver inte ta av er skor och ytterkläder. Vi åker direkt, säger han. Lina och Frida turas om att springa ut och lägga inbjudningar i postlådorna i byn.

När de kommer tillbaka till Nisses hus, så är det dags att packa in julklappar. Lina och Frida sätter sig på var sin sida om Nisses köksbord också sätter de igång. De packar in de små strumporna som Gullan stickat. De packar in bilarna med blå däck och alla fjärilar så flyger så fint med hjälp av fiskelinor. De är så roligt att hjälpa Nisse. Han ger dem saft och när julpapperet tar slut, så tar han av plasten på en ny rulle och ger den till dem. Maja hoppar upp på bordet och nosar lite på tejpen. Hon undrar nog vad de gör. Hon är inte van vid att det är besökare i huset. Hon kommer bli förvånad på julafton tänker Lina.

Nisse vill ha julklapparna i olika lådor. Strumpjulklapparna ska vara i en låda, bilarna i låda och fjärilarna i en låda. När alla julklapparna är klara, så säger Nisse att de ska gå in till vardagsrummet för han har något han vill berätta.

- Sätt er i soffan, säger Nisse, så ska jag berätta för er om mina samlingar.
Lina och Frida sätter sig i den slitna tygsoffan. Så här nyfikna har de inte varit på väldigt, väldigt länge. Vad är det han har där nere i källaren egentligen? Det tindrar i Nisses ögon när han ska berätta om vad som finns i hans källare. Lina tänker att Nisse ser lika lycklig ut som ett barn på julafton. 
- Som ni ser så har jag ju inte så fina möbler och så, säger Nisse och sveper med handen över vardagsrummet. Istället för att köpa fina möbler har jag köpt saker till min samling. Allt började när jag var lite. En jul fick jag en julklapp, som blev den bästa present jag någonsin fått.

Nisse tar en paus. Nu är Lina och Frida så nyfikna. Lina tänker att hon aldrig har hört Nisse prata så här mycket under de få dagar som hon lärt känna honom nu i december. 

- Jag fick en järnväg, berättar han och ler. Jag har samlat saker till min modelljärnväg hela livet och på julafton skulle jag vilja visa den för alla i vår by, som vill komma och titta. I källaren finns också massor med tomtar, som nästan ser ut att vara verkliga. Min mamma samlade på stora tomtar, med mänskligt utseende, fast de är såklart inte lika stora som riktiga tomtar. När mamma dog så fick jag alla hennes tomtar. Nu finns de där nere i källaren tillsammans med min modelljärnväg. 

- Får vi går ner och titta? frågar Frida.
- Ja, jag tänkte att ni skulle få hjälpa mig att bära ner alla julklappar innan ni går hem. Imorgon får ni ledigt, men jag vill gärna att ni kommer hit och hjälper mig på julafton.

Lina och Frida vill gärna hjälpa till på julafton, men nu vill de se allt som finns i Nisses källare. De går långsam efter Nisse ner i källaren. Först är det alldeles mörkt. När Nisse kommer ner för trappan, så slår han på en strömbrytare och Lina och Frida får se en hel lite stad med en modelljärnväg. Runt omkring modelljärnvägen står det massor med stora tomtar. 

- Vem har målat väggarna, säger Lina och pekar på en av källarväggarna.
- Det är mamma, säger Nisse.

Väggarna i källaren är vackert målade. Den ena väggen föreställer Lerdala Lanthandel på vintern. På den andra väggen finns Lerdala kyrka, även kyrkan har massor med snö runt sig. På den tredje väggen finns ett vinterlandskap där barn åker pulka i en av backarna och på den sista väggen har Nisses mamma målat tjugofyra stora adventskalenderluckor. 

Lina och Frida är stumma av förundran. Det är så fint. 
- Jag tänkte att vi kunde ställa en låda med julklappar vid varje tågstation, säger Nisse.

Han har byggt arbetsbänkar i rätt höjd för tomtarna och vid de olika arbetsbänkarna arbetar de med de olika julklapparna. Lina ställer lådan med julklappar med bilar vid en tomte som monterar däck på en träbil. Frida ställer lådan med julklappar med strumpor vid en tomte som sitter och stickar och Nisse ställer lådan med julklappar med fjärilar intill en tomte som håller i en fjäril.

När Lina och Frida ska gå hem säger Nisse:
- Kan ni hålla det här hemligt fram till julafton nu?
- Jadå, säger Lina.           
- Det klarar vi, säger Frida, det är ju bara en dag kvar, sedan är det julafton.
- Det har ni rätt i, säger Nisse. Tack så jättemycket för all hjälp. Jag hade aldrig klarat det här utan er.

Lina och Frida är så glada när de går hem på kvällen. Imorgon ska de packa in julklapparna som de köpt till sin familj och till varandra. På kvällen ska de se på uppesitterkväll och spela bingolotto.   
- Det är verkligen en annorlunda jul i år, säger Lina och ger Frida en kram innan de säger hejdå till varandra utanför Linas hus.
- Vi ses på julafton hos Nisse, säger Frida och ler.
Nu har Lina mycket att skriva om i sin dagbok.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.