måndag 31 oktober 2016

Skrivpuff 52, oktober 2016 - inspirationsord: visserligen

Hon går ut i köket och hoppas att det finns mjölk kvar i kylen. Visserligen är lillebror morgonpigg och älskar mjölk, men idag kanske hon har tur. Idag kanske han fortfarande sover. Hon har tur. Det har hon. Det finns mjölk kvar. Inte mycket, men en deciliter räcker för ett halvt glas oboy. Det är allt hon behöver för att det ska bli en riktigt bra morgon. Hon slappnar av i kroppen.




Medan Mariana blandar mjölk och oboy med tesked i ett glas får hon se två av familjens katter på fönsterbläcket. Stingen och Molle sitter där och lapar sol. Hon ler när hon ser hur solen reflekteras i deras vackra gula och röda pälsar.




Med oboyglaset i ena handen och en smörgåsen i den andra handen öppnar hon ytterdörren med armbågen och puttar upp den med höften. Hon är på väg ut till sin bästa vän, som sitter och väntar på henne på trappan utanför huset. Hon sitter där och väntar på att någon i huset ska vakna. Under natten har hon gjort Marianas pappa sällskap. Varje gång han kommit tillbaka till gården med ett nytt hölass fanns hon där och gjorde honom sällskap. Höll honom vaken. Det är en sådan sommar när det kommer bli så mycket hö i ladugården att det skulle kännas som om taket skulle lyfta och hö skulle sticka ut lite här och där vid taknocken.




Hon sitter bredvid sin bästa vän på trappan. Hennes fina Golden retriever Cindy. Hunden buffar med nosen på Marianas armbåge och sätter sig närmare henne. Hon vill bli klappad. Mariana kliar sin bästa vän bakom ena örat, medan hon tar en tugga av smörgåsen. De delar på smörgåsen, precis som de delar på livet. Bästa vännen är alltid med Mariana när hon tränar. Bästa vännen sitter alltid och väntar på henne och syskonen när de kommer med den lilla skolbussen på eftermiddagarna. Det är hos Cindy Mariana kan gråta ut, när livet känns orättvist.

3 kommentarer:

Ethel Hedström sa...

Det är det som är så fint med hundar, de älskar villkorslöst. Fin text, det känns bra att följa med i Marianas tankar.

Stanna här sa...

En fin berättelse! Måste vara skönt att ha en hund som nära vän, som delar allt. Allting känns verkligt och självupplevt.

Skymning sa...

Så väldigt härlig stämning i den här berättelsen! Gillar att det finns lite mjölk för en oboy :)