Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 198, december - inspirationsord: fågel

I trädet satt en liten sparv
och iakttog honom
där han kämpade med häst och harv

Han tappade koncentrationen en stund
Den natten fick han inte en blund

Fågeln förtrollade hans sinne
Han kunde inte få den ur sitt minne

I sagorna kunde grodan vara en givare
gav flickan en prins, kom i livet vidare
I hans värld var sparven den utsände
han skulle följa till världens ände

Sparven väntade i trädets topp
När hon fick se pojken fick hon hopp

Fast besluten att finna kvinnan i sitt liv
Gav han sig ut i världens med raska kliv

Han mötte ett troll
som vallade sina får
- Det spelar ingen roll
vilket håll du går
sa trollet och log

- Du ser henne för din inre syn
Din fantasi kommer föra dig till byn
Där finner du din flicka klädd i rött
och ser din blivande gård så välskött
Etiketter:

Kommentarer

Grå papegoja sa…
Dikt och saga i ett. Fint skrivet.
5 december 2015 kl. 14:46
Ulla Berglund sa…
Fåglar kan förtrolla!
5 december 2015 kl. 18:20
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer