Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 142, augusti - inspirationsord: öppen




Dagarna började bli långtråkiga och inte ens städjobb fanns att tillgå. Jag var rastlös och började promenera mycket på dagarna. Vid flera tillfällen mötte jag en liten, söt tant med en alldeles underbar Golden retriever valp. Hon hälsade alltid på mig och det kändes som om hon ville prata, men jag hälsade bara artigt tillbaka och gick vidare. Hade det inte varit för Maria och Dennis, så hade jag inte lagt märket till henne. Tack vare mina vänner såg jag nu människorna jag mötte.




En morgon kände jag mig extra ensam och just den morgonen hade hon sin valp i långt koppel, så innan hon hann korta av kopplet var han redan framme hos mig. Så glad, viftade på svansen och ville leka. Jag satte mig ner på huk och klappade honom. Han slickade mig på hakan. Senare fick jag veta att han hette Rufus och hade förändrat hennes liv.
 




Vi satte oss på en parkbänk längs promenadstråket, jag, Ester och Rufus. Hon var så blyg den lilla, stora människan. Jag kände igen mig i henne. Jag var tålmodig och lyssnade intresserat, utan att pressa henne, precis så som Maria väntat ut mig. Det krävdes många promenader för att Ester skulle öppna sig och våga prata om sitt liv och sina upplevelser.

Kommentarer

foxy sa…
Å så fint:-)
Livsöden. Jag vill veta mer om Maria och Dennis och Ester och "jag".
Åh så fint!
Människovänlighet - vilja varandra väl :)

Annars så!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni