torsdag 8 januari 2015

Skrivpuff 7 - inspirationsord: NÄRVARO

Djupa sår kan också läka (del 3)

Vaknade tidigt kommande morgon och önskade att min barndom varit annorlunda. Minnesbilder hade hemsökt mig under natten. Förväntan kantad med besvikelse. Stolthet grusad av bannor. Tillbakadragenhet saltad med ignorans. Mitt samtal med den första psykologen i mitt liv hade verkligen skakat min värld. Förträngningarnas barriär var riven.

Jag slöt ögonen och försökte fokuserade på ett lyckligt ögonblick, ett enda lyckligt ögonblick i min barndom. Det minne som framträdde var så skört att det kändes som om det bars av en liten såpbubbla, som skulle spricka när som helst. Jag kände min morfars närvaro. Han doftade tobak och hö. Han tog upp sin stora, högra näve från byxfickan och sträckte fram den mot mig. När han öppnade handen framträdde små, korta, taggiga höstrån, men bland dem fanns också något som blänkte. En nyckel. Han log och jag förstod att den var till mig.