Djupa sår kan också läka (del 2)
Hon frågade om min barndom och om relationen till min pappa. Det var ingenting jag ville berätta för någon. Speciellt inte för en kvinna som henne. Jag flyttade mig längre ut på stolskanten. Gjorde mig redo att gå. Plötsligt sa hon: "Jag har sett dina tavlor. En tavla säger mer än tusen ord. Vad tänkte du på när du målade Fågelskrämman?" Det var som om hon tryckte på en knapp. Jag berättade saker jag inte visste att jag tänkt. Fick en annan förståelse för mig själv. Jag visste att hon grävde i mitt inre ändå fortsatte jag tala.
Efter mötet körde jag planlöst omkring på landsbygden. Jag var övertygad om att jag aldrig mer skulle blotta mig så. Jag skulle aldrig mer gå tillbaka. Inte utsätta mig för ytterligare ett samtal. Mitt undermedvetna visste vart färden skulle ta mig. En process hade startat i mitt inre och det som legat dolt under ytan måste fram i ljuset. Efter flera timmar i bilen passerade jag det hus där vi växte upp, jag och min bror. Jag insåg att Fågelskrämman gestaltade min och min brors komplicerade relation till vår far. Pusselbit efter pusselbit föll på plats och när jag lämnade landsbygden och körde mot stan igen var natthimlen stjärnklar. Jag var redo för nästa samtal.
Hon frågade om min barndom och om relationen till min pappa. Det var ingenting jag ville berätta för någon. Speciellt inte för en kvinna som henne. Jag flyttade mig längre ut på stolskanten. Gjorde mig redo att gå. Plötsligt sa hon: "Jag har sett dina tavlor. En tavla säger mer än tusen ord. Vad tänkte du på när du målade Fågelskrämman?" Det var som om hon tryckte på en knapp. Jag berättade saker jag inte visste att jag tänkt. Fick en annan förståelse för mig själv. Jag visste att hon grävde i mitt inre ändå fortsatte jag tala.
Efter mötet körde jag planlöst omkring på landsbygden. Jag var övertygad om att jag aldrig mer skulle blotta mig så. Jag skulle aldrig mer gå tillbaka. Inte utsätta mig för ytterligare ett samtal. Mitt undermedvetna visste vart färden skulle ta mig. En process hade startat i mitt inre och det som legat dolt under ytan måste fram i ljuset. Efter flera timmar i bilen passerade jag det hus där vi växte upp, jag och min bror. Jag insåg att Fågelskrämman gestaltade min och min brors komplicerade relation till vår far. Pusselbit efter pusselbit föll på plats och när jag lämnade landsbygden och körde mot stan igen var natthimlen stjärnklar. Jag var redo för nästa samtal.
Kommentarer
Bra beskrivet om tankeprocessen. Gillar.