Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 6 - inspirationsord: KÖR

Djupa sår kan också läka (del 2)

Hon frågade om min barndom och om relationen till min pappa. Det var ingenting jag ville berätta för någon. Speciellt inte för en kvinna som henne. Jag flyttade mig längre ut på stolskanten. Gjorde mig redo att gå. Plötsligt sa hon: "Jag har sett dina tavlor. En tavla säger mer än tusen ord. Vad tänkte du på när du målade Fågelskrämman?" Det var som om hon tryckte på en knapp. Jag berättade saker jag inte visste att jag tänkt. Fick en annan förståelse för mig själv. Jag visste att hon grävde i mitt inre ändå fortsatte jag tala.

Efter mötet körde jag planlöst omkring på landsbygden. Jag var övertygad om att jag aldrig mer skulle blotta mig så. Jag skulle aldrig mer gå tillbaka. Inte utsätta mig för ytterligare ett samtal. Mitt undermedvetna visste vart färden skulle ta mig. En process hade startat i mitt inre och det som legat dolt under ytan måste fram i ljuset. Efter flera timmar i bilen passerade jag det hus där vi växte upp, jag och min bror. Jag insåg att Fågelskrämman gestaltade min och min brors komplicerade relation till vår far. Pusselbit efter pusselbit föll på plats och när jag lämnade landsbygden och körde mot stan igen var natthimlen stjärnklar. Jag var redo för nästa samtal.

Kommentarer

Klicka på kommentarer i dagens inlägg på http://skrivpuff.blogspot.se/, så kan du läsa andra bidrag inspirerade av dagens ord.
Första delen känner jag igen.

Bra beskrivet om tankeprocessen. Gillar.
Så skönt! Säkert viktigt att få prata av sig när man hittat någon man har förtroende för :)
Blir det en fortsättning? Ser fram mot den i såfall.
Tack för de fina kommentarerna! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni