Fortsätt till huvudinnehåll

Rölanda IF

Härligt minne från när vi var på fotbollsläger med Rölanda IF. Jag gick på gymnasiet och vi tog Kiel-färgan och åkte sedan genom Tyskland ner till Holland. Vi hamnade mitt ute på landet och när vi skulle ta minibussarna till fotbollsplanerna, så åkte vi förbi väderkvarnar, hus vid en å med stora fönster utan gardiner, en livs levande känguru och en liten butik med handmålade träskor.


Efter träningen en dag delades vi in i grupper och fick musikuppdrag. Det var hur kul som helst. Vi skulle sjunga och göra musikvideos till olika låtar som vi blev tilldelade. Nogges grupp fick "Fritiof och Carmencita" i videon var Nogge Carmencita och hon hade en röd klänning och en orange stor kona på huvudet. Hahaha! Min grupp fick "Brevet från kolonin". Jag och Anki skulle gestalta den del av texten, som går så här:

Ute i skogen finns baciller
men min kompis han har piller
som han köpt utav en ful typ,
och om man äter dom blir man en jättekul typ.

(Vi låtsades sälja/köpa knark av varandra i skogen och hade dragit in alla stora växter som fanns på vandrarhemmet in i ett av rummen)

Men det allra bästa bidraget var ändå Kickans och Lenas. Vad vi skrattade!!!! De hade lyckats få ner Lena i en väska, så att bara överkroppen stack upp och där satt hon och låtsades ro och mimade till låten. Sedan hade de sjungit in låten och lyckats förvränga rösterna på något sätt. Hur kul som helst!

Det var just denna de sjöng Vid en liten fiskehamn

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...