Fortsätt till huvudinnehåll

Mååååla!

Jag vaknade vid 04.00 en morgon förra veckan och hade drömt att jag målade tre äpplen. När jag vaknade låg jag vaken en stund och fortsatte planera hur jag skulle måla äpplena, med vilka färger, med vilken storlek på duken och var den skulle hänga när den blev färdig. Fick massor med inspiration! =)

Idag var jag på Pedagogen hela dagen. Först var vi på en föreläsning om lärandeteorier och som vanligt får jag massor av idéer att ta med mig till jobbet, när jag sitter på föreläsningar om skola och lärande. Önskar att mina kollegor, ALLIHOP, var där på föreläsningen varje gång, så att vi kunde diskutera våra tankar efteråt över en fika.

På eftermiddagen presenterade vi i vår grupp det vi skrivit som vår första uppgift på specialpedagogiska programmet. På rasten pratade jag med kollega och elev på och blev lite uppdaterad. =)

Vi avslutade vid 15.30 och då gick jag till Inex och köpte en ganska stor duk (tillräckligt stor för att vara lite i vägen på spårvagnen)och när jag kom hem började jag måla. Två timmar senare sitter denna tavla på väggen!



Det var länge sedan jag målade med olja, så jag är nöjd! Det var underbart att måla igen! Hoppas jag vaknar imorgon med en ny inspiration, nu vill jag måla något annat än äpplen!

Kram

Kommentarer

Maria Gothnier sa…
Vilken härlig hösttavla!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...