Fortsätt till huvudinnehåll

Hemskt att helt plötsligt bli negativ en dag

Jag har börjat plugga till specialpedagog på Göteborgs universitet (50 %), samtidigt som jag arbetar (100 %). Igår hade vi, som pluggar, vår andra träff för terminen och jag var helt ur gängorna. Allt var bara sååå jobbigt och jag var såååå negativ i mitt tänkande. Som tur var kan jag dölja det ganska bra, så jag tror inte mina klasskamrater märkte något.

Jag är evig tacksam över att jag har sådana dagar så sällan.

Idag mår jag mycket bättre! Underbart!

Jag har hunnit med både att vara på jobbet och på utbildningen idag! Vi hade APT och fackligt möte på morgonen, som var givande. Sedan hann jag bli fotade för både Elevhälsoteamet och Trygghetsgruppen, innan jag åkte in till stan.

Eftermiddagen bestod av två grymt bra föreläsningar! =)

Kvällen erbjöd trevligt sällskap med Simone.

Hoppas att ni är positiva och glada!

Kram Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...