Fortsätt till huvudinnehåll

Det blev ingen Bokmässa, men fotograferingen var minst lika kul!

Igår hade jag tänkt att jag skulle vara inne i stan redan 09.00 och gå på Bokmässan. Jag skjutsade Lenny till jobbet 06.00 på morgonen och när jag var på väg hem igen (nästan hemma) upptäckte jag att jag inte hade hemnycklarna. Det var bara att vända tillbaka till Sisjön där Lenny jobbar och hämta nycklarna. Efter några mil i bilen var det skönt att komma hem och SOVA, så skönt att när mobilen väckte mig vid 08.00, så ställde jag om den till 10.00 och somnade om.

På förmiddagen provade jag kläder till fotograferingen på The Studio. Vid halvett träffade jag Sabina och Angelica i Nordstan och vi tog följe till The Studio. Vi blev sminkade och stylade och efter mycket väntan blev vi också fotade en och en. Därefter fick vi välja bilder. Jag valde ut två favoriter. Här är en av dem. Dessa "spegelbilder" har blivit ganska populära att använda som profilbild på Facebook. Det är väldigt effektfullt med spegelbilden och ljuset tycker jag. Kul att ha en sådan bild att visa barnbarnen sedan när man är gammal och grå. Ung i sinnet, men rynkig utanpå.



Fick ett SMS 03.00 inatt och kunde inte somna om efter det. Det var helt omöjligt, så nu hoppas jag på en god natts sömn.

Sov Gott!

Kram Kram

Kommentarer

Linda Linder sa…
Guuuud va fin du är !! Var studio bättre än Model Lab ? KRAM!!
Marie sa…
jättefin bild Elli!!!
Evelina Kinhult sa…
Otroligt fin bild syster ! :) Du är jätte fin!! Kramar <3

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...