Fortsätt till huvudinnehåll

Alicante - dag 1 - 28 juli

Vi landade i Alicante 13.30 på tisdagen den 28 juli. Vi hämtades av Milton (bror till ägaren av lägenheten vi hyrde) och det tog ca 20 minuter att köra till lägenheten. Han visade oss runt i den lilla lägenheten och eftersom att han inte kunde någon engelska och vi inte kunde någon spanska, så var de teckenspråk som gällde. Haha!

Vi gav oss ut i staden ganska snart, efter att ha bytt om till shorts! Det var ju hur varmt som helst! Tur att vi hyrt en lägenhet med air condition!

Vi gick och gick och gick den dagen! Till slut började vi få lite koll på stranden i förhållande till lägenheten och till slut hittade vi även turistbyrån och Marcedona (mataffären)!! =)

Vi passade på att ta kort på båthamnen och oss själva! Borgen på berget fanns i bakgrunden nästan var man än gick! Lenny hade precis köpt solglasögon av en säljare på gatan utan tillstånd. Det kom poliser på roliga fordon, vet inte hur jag ska förklara dem...
..letade upp en bild på dem istället. Jo, när polisen dök upp på dessa fordon, så spred sig ryktet som en löpeld bland försäljarna och de tog sina filtar med saker på och gjorde en säck av dem och sprang iväg. Sedan när faran var över, så tog de fram filtarna igen och började sortera sina saker, så att turisterna kunde se dem.
Lenny med borgen i bakgrunden!

Ellinor vid båthamnen!

Här är vi lyckligt ovetande om att vi ska bränna oss i solen nästa dag! (fast de borde vi ju förstått)
På kvällen tog vi vårt första dopp i havet!

Efter kvällsdoppet handlade vi kvällsmat på Marcedona och gick hem och svalkade oss i lägenheten! 33 graders värme tar på krafterna!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Äntligen är gräsmattan klippt!

Den här helgen har jag varit ute i trädgården hur mycket som helst, ändå har jag en hel del kvar att rensa och vår trädgård är inte stor...jag måste vara långsam... Det känns faktiskt skönt att det är jobb imorgon, så att jag får vila lite ifrån trädgårdsarbetet. Hela förra sommaren kämpade vi med en handdriven gräsklippare och det är inte det ultimata när man har en gräsmatta full av mossa. Därför var det så gott att få klippa gräsmattan med grannens nyinköpta lilla bensindrivna gräsklippare. Det var ungefär lite tungt (vi har en slänt i trädgården), men tog bara en bråkdel av den tid vi brukar lägga ner. I helgen har jag även skjutsat Lenny till jobbet, upp halv sex lördag och söndag. Nästa helg är han ledig och då ska vi åka till min lillasyster i Ed, sedan vidare till Lennys storasyster i Dalarna och därefter på bröllop i Rockelstad, som ligger mellan Eskilstuna och Nyköping. Då ska Kelly och Mårten vigas vid en sjö vid Rockelstad slott . Mysigt! Det är ju himla lyxigt att bara arb...

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...