Fortsätt till huvudinnehåll

Alicante - dag 1 - 28 juli

Vi landade i Alicante 13.30 på tisdagen den 28 juli. Vi hämtades av Milton (bror till ägaren av lägenheten vi hyrde) och det tog ca 20 minuter att köra till lägenheten. Han visade oss runt i den lilla lägenheten och eftersom att han inte kunde någon engelska och vi inte kunde någon spanska, så var de teckenspråk som gällde. Haha!

Vi gav oss ut i staden ganska snart, efter att ha bytt om till shorts! Det var ju hur varmt som helst! Tur att vi hyrt en lägenhet med air condition!

Vi gick och gick och gick den dagen! Till slut började vi få lite koll på stranden i förhållande till lägenheten och till slut hittade vi även turistbyrån och Marcedona (mataffären)!! =)

Vi passade på att ta kort på båthamnen och oss själva! Borgen på berget fanns i bakgrunden nästan var man än gick! Lenny hade precis köpt solglasögon av en säljare på gatan utan tillstånd. Det kom poliser på roliga fordon, vet inte hur jag ska förklara dem...
..letade upp en bild på dem istället. Jo, när polisen dök upp på dessa fordon, så spred sig ryktet som en löpeld bland försäljarna och de tog sina filtar med saker på och gjorde en säck av dem och sprang iväg. Sedan när faran var över, så tog de fram filtarna igen och började sortera sina saker, så att turisterna kunde se dem.
Lenny med borgen i bakgrunden!

Ellinor vid båthamnen!

Här är vi lyckligt ovetande om att vi ska bränna oss i solen nästa dag! (fast de borde vi ju förstått)
På kvällen tog vi vårt första dopp i havet!

Efter kvällsdoppet handlade vi kvällsmat på Marcedona och gick hem och svalkade oss i lägenheten! 33 graders värme tar på krafterna!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...