Fortsätt till huvudinnehåll

Det ska bli helt underbart med vår!

Idag har solen kikat fram och värmt lite, underbart!

Jag har hittat en jätteinspirerande scrapbookingsida på nätet: Camillas lilla sida, så nu ska jag låta mig inspireras och scrappa lite, innan det är dags för ljuvliga sängen!

Kram Kram

Kommentarer

Hej Ellinor!

Tack för dina snälla värmande ord. Hur jag gör mina kanter? Det är lite olika faktiskt. Ibland använder jag min Edge Scraper, ibland river jag på fri hand och ibland river jag mot en linjal. Allt beroende på hur slitet jag vill att det ska se ut. För att få kanterna mörka använde jag de tre olika bruna nyanserna av fluid chalk. Här gäller det också att experimentera så man får det som man själv tycker är snyggt. Numera har jag också testat att använda Ranger's Distress Ink (färg: Vintage photo). Det är också snyggt att ibland skrynkla pappret lite.

Kram Camilla

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...