Fortsätt till huvudinnehåll

Snart ett år!

Nu har vi snart bott här i Brunstorps By i 1 år.

Lite nostalgi från Eketrägatan och vår gamla lägenhet:

Det var underbart att ha det här stora fina trädet precis utanför vardagsrumsfönstret och sovrumsfönstret, men jag saknade sååå att bara kunna gå ut, utan att behöva gå ner för en massa trappor. Och det kan jag NU!

Det här fönstret tyckte jag jättemycket om i lägenheten! Nu har vi massor med fönster i vårt nya boende! =) På bilden ser ni det stora fina trädet på sommaren!

Det var framför allt på sommaren längtade jag ut till solen och packade med mig: något att sitta på, vatten, något att läsa m.m. och gick sedan tre trappor ner och runt hyreshuset ut på gräsmattan. Sommaren 2008 har jag bara gått ut och satt mig på vår veranda. Underbart!


Vi gjorde verkligen rätt som flyttade hit!

Idag har jag och Lenny varit ute på promenad! Vi promenerade till Matbiten och käkade pizza och sedan promenerade vi hem igen!

Dags att äta lite kvällsmat och tända ljus!

Mys!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...