Fortsätt till huvudinnehåll

Julkortspysselkväll!

Linda och Marie dök upp framåt 16:00. Marie hade med sig en hel IKEA-kasse med pysselgrejor till julkort. Spännande!

Linda hade med sig en hel verktygslåda med grejor för halsbandstillverkning!

Vi började med att äta middag, sedan förflyttade vi oss in i vardagsrummet och började vår "tomteverkstad". Linda tillverkade julklappar och jag och Marie gjorde julkort.

Här är Marie och Linda.

Efter några timmars pyssel med julmusik förflyttade vi oss in i köket igen för en fika. Sedan pysslade vi i några timmar till.

Marie har varit på julkortskurs och lärde mig hur man gör dessa julkort! Kul!

Jag hann även med att göra dessa julkort!


Nu ska jag strax gå och lägga mig! Imorgon kommer Simone och Björn hit på adventsfika!



Avslutar bloggande med nallarna med tomteluva, som pryder köksfönstret!

Kommentarer

Linda Linder sa…
Tack för en jättemysig kväll! Tiden flög verkligen iväg :( Ses och hörs! KRAMAR
Anonym sa…
Vilken mysig pysselkväll ni verkar haft!
Kram Maria H
Anonym sa…
Tack för igår...ses snart..kramkram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...