Fortsätt till huvudinnehåll

Dop

Idag döptes River Felix Leon Kinhult i Dals-Eds kyrka. Efter dopklänningen satte mamma Emilie på honom en liten söt slips. Här är en glad River tillsammans med min bror och Rivers pappa Daniel.

Fina presenter!

Vi förevigade även fyra generationer! Mormor Inga-Maj, pappa Daniel med River och vår mamma Carina.

Här är lilla syster Evelina och pappa Sven.

Här är Evelina och River.

Här är Petra och Rivers stora syster Gabriella.

Här är Oscar, Daniel och River.

Här är jag och lilla syster Evelina.

Här är kort på mina syskon. Patrik och Evelina. Patrik kallar det här för "Dear in headlights". Vi fick även mamma och pappa att ställa upp på denna lilla fotolek, men dom korten vågar jag inte lägga ut här.

Avslutar med ett kort på mig, Evelina och Patrik.

Förutom dopet så har vi även hunnit med fyra Buzz-tävlingar i helgen. Igår spelade jag, Patrik, Lenny och Oscar. Idag spelade jag, mamma, mormor och Annika första matchen och jag, mormor, Oscar och Evelina andra matchen.

I morgon är det fars dag, så då ska jag, Lenny, Evelina och Patrik åka och fira pappa i Färgelanda.

Kram Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...