Författarutbildning

Ända sedan hon var gammal nog att hålla i en blyertspenna hade hon fått hör om och om igen att hon var begåvad. Med penna och papper skapade hon de mest makalösa människoansikten. När hon skapade försvann hon in i målningen likt en sjöman som hypnotiseras av havet. Hon kunde teckna i timmar, utan att ta en paus, utan att lyfta pennan från papperet. Det var som om någon tog över hennes kropp och hennes hjärna fick vila. "Ända sedan hon var gammal nog att hålla i en blyertspenna hade hon fått hör om och om igen att hon var begåvad." Sista meningen på s. 177 i Anna Gavaldas bok "Tillsammans är man mindre ensam"

I eftertankens långsamma lunk vill jag så gärna sätta punkt Lämna oron som gnager Skala av lager för lager Vem är jag utan oro Låter tanken bero

Minns du En röst i natten med Jack Killian? I den amerikanska TV-serien är skådespelaren Gary Cole en tröst för många radiolyssnare. Idag är en av de bästa dagarna i mitt liv. Min energi är stark, positiv och rosa. En dag som denna önskar jag att jag kunde dela med mig av min energi till alla ensamma genom att vara en röst i natten för dem.

Vägledning förde mig till denna stad ty jag är inget oskrivet blad Det krävdes mycket mod för att våga I mitt kontrakt brann en stark låga En tår rinner sakta ner när jag in i framtiden ser Den lyckligaste tiden i mitt liv för evigt tacksam för denna giv

Han gick ju så nära. Gränslös. Hade det varit någon annan än han hade det varit påträngande. Riktigt, läskigt jobbigt. Ingen annan människa får inkräkta så här på min zon. Ingen annan människa. Bara han. När vågade jag släppa honom så här nära? När blev han insläppt i min zon? Hur gör en människa för att få tillträde här?

Det var i senaste laget, sa en kritisk röst Jag ville inte höra de ord som rev och slet i mitt bröst Jag vände om och gick vidare Ville bli en glädjespridare Den eufori jag kände var så stark Äntligen stod jag på säker mark Lycklig som få Hämta vatten från en å Levnadsglad i dur Nu är det min tur

Sista delen av novellen. Fortsättning på kapitel 7 Hon sa att hon aldrig mer skulle bli kär innan hon somnade. Minou  sov till tolv på lördagen och jag vaknade vid åtta och städade undan vinflaskan direkt. Jag somnade i soffan nykter för första gången på mycket länge. Hon ville inte äta något när hon vaknade, men jag tvingade henne att dricka ett glas med vatten och  Treo . Hon duschade och jag vattnade blommorna. Jag har nog aldrig haft så glada blommor i hela mitt liv. Jag tittade på väggalmanackan och såg att det var en vecka sedan jag tog ett glas vi senast. Det var psykologen som föreslog att jag skulle köpa en almanacka att ha på kylskåpet, där jag ritade in ett vinglas  varje gång jag smakade vin. Senast var förra lördagen. En känsla som liknade stolthet fyllde min kropp. Jag frågade  Minou  om vi inte skulle gå på stan och titta i affärer. Jag trodde aldrig att hon skulle svara ja. Efter veckor på Åhlens klädavdelning förstod j...