Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tretton - Marika

Kyssen är det bästa som hänt mig på flera månader. Kanske inser han att det kan bli vi. Jag är så impulsiv och jag har inte alltid det tålamod, som behövs för att inte skrämma killar. När jag berättade för Isak om min längtan efter hus och barn, så skrämde jag bort honom. Nu är han på väg tillbaka till mig igen.

Igår när jag bakade pepparkakor och byggde pepparkakshus med hans mamma, så visade hon mig foton från när Isak var liten. Han var så söt, men han var bara glad på de foton där han var tillsammans med sin morfar.

- Varför ser han så ledsen ut, frågade jag och pekade på ett foto där Isak satt i knät på sin pappa.
- Hans pappa drack mycket och lovade Isak saker när han var full. Han sa att de skulle bygga barkbåtar och ha tävlingar i bäcken eller att de skulle bygga var sin lådbil och köra rally på grusvägen. När Leif vaknade bakfull nästa dag, så mindes han inte något av det han hade lovat Isak och det blev aldrig några barkbåtar eller lådbilar.

Jag ser att Elsie är på väg att börja gråta, så jag pekar snabbt på foton med Isak och hans morfar.
- Här är han glad, säger jag.
- Min pappa och Isak tycker mycket om varandra. De har boxningen gemensamt och har gått många ronder i ringen, när Isak varit arg på sin pappa.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...