Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tretton - Marika

Kyssen är det bästa som hänt mig på flera månader. Kanske inser han att det kan bli vi. Jag är så impulsiv och jag har inte alltid det tålamod, som behövs för att inte skrämma killar. När jag berättade för Isak om min längtan efter hus och barn, så skrämde jag bort honom. Nu är han på väg tillbaka till mig igen.

Igår när jag bakade pepparkakor och byggde pepparkakshus med hans mamma, så visade hon mig foton från när Isak var liten. Han var så söt, men han var bara glad på de foton där han var tillsammans med sin morfar.

- Varför ser han så ledsen ut, frågade jag och pekade på ett foto där Isak satt i knät på sin pappa.
- Hans pappa drack mycket och lovade Isak saker när han var full. Han sa att de skulle bygga barkbåtar och ha tävlingar i bäcken eller att de skulle bygga var sin lådbil och köra rally på grusvägen. När Leif vaknade bakfull nästa dag, så mindes han inte något av det han hade lovat Isak och det blev aldrig några barkbåtar eller lådbilar.

Jag ser att Elsie är på väg att börja gråta, så jag pekar snabbt på foton med Isak och hans morfar.
- Här är han glad, säger jag.
- Min pappa och Isak tycker mycket om varandra. De har boxningen gemensamt och har gått många ronder i ringen, när Isak varit arg på sin pappa.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...