Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tretton - Marika

Kyssen är det bästa som hänt mig på flera månader. Kanske inser han att det kan bli vi. Jag är så impulsiv och jag har inte alltid det tålamod, som behövs för att inte skrämma killar. När jag berättade för Isak om min längtan efter hus och barn, så skrämde jag bort honom. Nu är han på väg tillbaka till mig igen.

Igår när jag bakade pepparkakor och byggde pepparkakshus med hans mamma, så visade hon mig foton från när Isak var liten. Han var så söt, men han var bara glad på de foton där han var tillsammans med sin morfar.

- Varför ser han så ledsen ut, frågade jag och pekade på ett foto där Isak satt i knät på sin pappa.
- Hans pappa drack mycket och lovade Isak saker när han var full. Han sa att de skulle bygga barkbåtar och ha tävlingar i bäcken eller att de skulle bygga var sin lådbil och köra rally på grusvägen. När Leif vaknade bakfull nästa dag, så mindes han inte något av det han hade lovat Isak och det blev aldrig några barkbåtar eller lådbilar.

Jag ser att Elsie är på väg att börja gråta, så jag pekar snabbt på foton med Isak och hans morfar.
- Här är han glad, säger jag.
- Min pappa och Isak tycker mycket om varandra. De har boxningen gemensamt och har gått många ronder i ringen, när Isak varit arg på sin pappa.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni